Frida i vårstädningen - Tommy Körberg Übersetzung ins Englische

Frida i vårstädningen

Något ljuvt och änglaaktigt skiner
Omkring Fridas huvud, medge det
Särskilt när bak vårens blomgardiner
Kring hon går med små och lätta fjät

Gick en något språng som slår och skallar
Fint likt suset i en vass hon nått
Ändå står ej Frida vad man kallar
På vår samhällsteges högsta topp

Hur hon i sin gärning så kan vara
Denna gärning kall och praktiskt lagd
Vetenskapen söka må förklara
Då jag själv står kärleksfullt försagd

Springa kring med vattenfyllda käril
Torka prismorna kring lampans rand
Ändå bära sken av blom och fjäril
Av en våg som glittrar vid sin strand

Fönstrets vadd hon hastigt låter fara
Andas rutad klar i denna stund
För att strax därpå med händer snara
Gnida kopparkrukans matta rund

Karl den XII:s likfärds alla kanter
Putsar hon vid Bostons glada sång
Ljuvt nog vore för de blå Drabanter
Om de kände handens mjuka gång

Vardagsvind vid hennes ruta viner
Vardagsdamm står tätt i hennes fjät
Ändå något änglaaktigt skiner
Omkring Fridas huvud, medge det

Där hon syns bland spannar och bland pallar
Kungligt strålar hon vid rök och dropp
Ändå står ej Frida vad man kallar
På vår samhällsteges högsta topp

Frida's Spring Cleaning

Something sweet and angelic shines
Around Frida's head, honey, don't you agree?
Especially when she strolls behind spring's floral curtains
With tiny, graceful steps, for all the world to see

She swept with such a flair, it almost made a sound
As though she'd gently brushed against a reed
But Frida doesn't stand, as they so often say
At the very pinnacle of society's ladder indeed

How she manages to be so full of grace
In this cold, practical task that she plies
Science may attempt to explain her charm
While I stand in awe, my love unrecognized

She whirls around with buckets filled with water
Polishes the baubles hanging from the lamp's rim
Yet still she carries the glow of a flower or butterfly
Of a wave that glistens at the water's brim

The window wadding she swiftly discards
And breathes new life into this present moment
Only to swiftly turn her nimble hands
To polishing the copper pot's dull circumference

The edges of Charles XII's funeral portrait
She dusts while Boston's song fills the air
Oh, how those Blue Guards would surely delight
If they could feel her touch, so soft and fair

The everyday wind howls at her windowpane
Everyday dust clings to her every stride
Yet, something angelic still shines
Around Frida's head, honey, don't you confide?

There she stands, among pots and pans
Royally radiant amidst smoke and drips
But Frida doesn't stand, as they so often say
At the very pinnacle of society's tips