Omkring Tiggar'n Från Luossa - Ulf Lundell Übersetzung ins Englische

Omkring Tiggar'n Från Luossa

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
Och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
Och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
Det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
Om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
Där det käraste vi kände skall bli glömt.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
Ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
Hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
Och jag fördes bort av anden att få ro.
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
Och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
Där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
Mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
Må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
Där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
Under valv där evigt unga barn av saligheten bo."

Around the Beggar from Luossa

Around the beggar from Luossa sat all the people in a ring,
And by the campfire they heard his song.
And about beggars and wayfarers and about wonderful things,
And about his longing he sang all night long:
"There is something beyond the mountains, beyond the flowers and the song,
There is something behind the stars, behind my hot heart.
Listen - something goes and whispers, goes and lures me and pleads:
Come to us, for this earth is not your kingdom!
I have listened to the quiet waves crashing against the shore,
About the rest of the wildest seas I have dreamed.
And in spirit I have rushed to the formless land,
Where the dearest we knew shall be forgotten.
To a wild and eternal longing we were born of pale mothers,
Out of the birth pangs of worry arose our first cry of misery.
Were we thrown on mountains and plains to frolic and play,
And we played moose and lion, butterfly, beggar and God.
Sat I silently by her side, she whose heart was like mine,
With soft hands she tenderly prepared our home,
I heard my heart cry out, what you own is not yours,
And I was carried away by the spirit to find peace.
What I love, is beyond and hidden in the dark distance,
And my true path is high and wonderful.
And I am lured into prayer in the midst of the noise:
'Take away all the earth, I want to own what nobody has!'
Follow me, brother, beyond the mountains, with the quiet cool rivers,
Where all the sea sleeps slowly within a mountain-rimmed bed.
Somewhere beyond the sky is my home, I have my mother,
In the midst of golden-tinged mists in a rose-colored cloak.
May the black salty waters cool feverish cheeks,
May we be miles from life before the morning is full!
Not of this world was I and infinite suffering
I suffered for my worry, disbelief, and my hot love.
At a seashell-strewn ocean beach there is a gate of heavy roses,
There, in peace, the wrecks rot and the tired men find peace.
Never-heard high songs like the echoes of violets sing
Under vaults where eternally young children of bliss reside."