Lyrics and translation Björn Afzelius - Atlantis

Atlantis

Du för mig
Nånting jag lärt mig
Jag ska njuta
Begagna och förbruka
Jag för dig
Inkarnationen av förtrycket
En maktcentral av nycker
Med rätten att förhåna
Och underordna

Du och jag
Tror oss ha genomskådat lögnen
Den gamla riddardrömmen
Du och jag
Två som är trötta
På det gamla
Beslutar att tillsammans
Väva nya mönster
Och öppna fönster

Så ger vi oss hän
Som en stormvind
Över sanden
En berusande dans
Vi är uppfyllda av ande
I den benvita månglansen binds
Dem nya banden
Inget av dom ska nånsin gå av

Aldrig nånsin
Inte våra
Dem är nya
Dem är starka
Som tusen kedjor

I gryningen
Duvorna skakar av sig ruset
Och kisar emot ljuset
Sol igen
Strålarna visar
Varje dammkorn
Varenda fläck
Får framtoning
Skuggorna blir dagrar
Och ögat klarnar

Vardagen
Plikter beblandar sig
Med famntag
Som lekar gör med allvar
Övningen
Vad är erfarenheter värda?
Vad vågar vi begära
Av dom vi tror oss älska
Och av oss själva

Är nu viljorna redo
Att nötas mot varandra
Är nu luften tillräcklig
För båda två att andas?
Är nu kärleken där
Eller är det nånting annat?
Är det vi eller du eller jag?

Är vi redo?
Är vi starka?
Eller är vi
Som vi lärt oss
Bara lata?

Den som lever för att äga
Och inte ger nånting
Den förväxlar ofta kärlek
Med vanlig förälskelse

Men förälskelsen är flyktig
Som själva sommaren
Och vi måste också leva
Med att det faller snö
Med vind och regn och köld

Jag är ingen gud
Du är inte nån gudinna
Och jag blir aldrig slav
Du får aldrig bli slavinna
Men förmågan att älska
Är nödvändig att vinna
För att inte förlora sig själv

Till det gamla
Till det enkla
Det bekväma
Till det mönster
Vi måste bryta

Frygningen
Vi sitter vid elden
Som två narrar
Och fryser så vi darrar
Natt igen
Stjärnorna ler åt
Mänskobarnen
Som sitter i sin hage
Med ryggen mot varandra
Och håller andan

Ändå styr vi mot reven
Och jublar när vi strandar
Ändå höjer vi stolta
Förgänglighetens kalkar
Ändå offrar vi allt på
Fåfänglighetens altar
Där tusentals brunnit förut

Helt förgäves
Helt förbannat
Helt förtrollat
Helt förtvivlat och
Helt förlorat

Atlantis

You mean to me
Something I've learned
I should enjoy
Use and consume
I am to you
The incarnation of oppression
A power center of whims
With the right to scorn
And subordinate

You and I
Believe we've seen through the lie
The old knight's dream
You and I
Two who are tired
Of the old
Decide to together
Weave new patterns
And open windows

So we surrender
Like a whirlwind
Over the sand
An intoxicating dance
We are filled with spirit
In the bone-white moonlight, are bound
The new ties
None of them will ever break

Never ever
Not ours
They are new
They are strong
Like a thousand chains

At dawn
The doves shake off the intoxication
And squint towards the light
Sun again
The rays reveal
Every dust particle
Every stain
Gets prominence
Shadows become dawns
And the eye clears

Everyday life
Duties mingle
With embraces
As playfulness does with seriousness
The practice
What are experiences worth?
What do we dare ask
Of those we think we love
And of ourselves

Are the wills now ready
To wear against each other
Is the air now sufficient
For both of us to breathe?
Is love there now
Or is it something else?
Is it us or you or me?

Are we ready?
Are we strong?
Or are we
As we have learned
Just lazy?

The one who lives to own
And gives nothing
They often mistake love
With ordinary infatuation

But infatuation is fleeting
Like summer itself
And we must also live
With the fact that it snows
With wind and rain and cold

I am no god
You are no goddess
And I will never be a slave
You must never be a slave
But the ability to love
Is necessary to win
In order not to lose oneself

To the old
To the simple
The comfortable
To the pattern
We must break

The freezing
We sit by the fire
Like two fools
And shiver so we tremble
Night again
The stars smile at
The human children
Who sit in their enclosure
With their backs to each other
And hold their breath

Still we steer towards the reefs
And cheer when we run aground
Still we proudly raise
The chalices of transience
Still we sacrifice everything on
The altar of vanity
Where thousands have burned before

Completely in vain
Completely damned
Completely enchanted
Completely desperate and
Completely lost