Lyrics and translation Björn Afzelius - Ett Särskilt Minne

Ett Särskilt Minne

Jag reste land och rike kring
I'många långa år
Och minnerna tar sakta slut
Av allt jag hörde och såg
Ett särskilt minne blir dock kvar
Tills tidens ände är här;
Det är minnet av den första gång
Du sa' att du höll mej kär

För en diktare och trubadur
Står jäntorna straks på kö
Och nog lät jag mej behagas av
Mång' öm och fager mö
Men ingen av dom skänkte mig
En stund så varm och när'
Som du, den allra första gång
Du sa' att du höll mej kär

Snart faller natt, snart faller frid
Snart sover skog och sjö
Jag väntar I mitt öde torp
På vinterns första snö
Mitt sinne är så klart och ljust
Fast mörkrets tid är här;
För jag tänker på den första gång
Du sa' att du höll mej kär

A Special Memory

I traveled the land and the realm around
For many long years,
And the memories slowly fade away
Of all I heard and saw
One special memory, however, will remain
Until the end of time;
It's the memory of the first time
You said you loved me

For a poet and minstrel
The girls are immediately in line,
And I let myself be pleased by
Many a tender and beautiful girl.
But none of them gave me
A moment so warm and intimate.
Like you, the very first time
You said you loved me

Soon the night will fall, soon peace will fall.
Soon the forest and the lake will sleep.
I wait in my desolate hut
For the first snow of winter.
My mind is so clear and bright
Though the time of darkness is here;
For I think of the first time
You said you loved me