Lyrics and translation Björn Afzelius - Tankar i Ligurien

Tankar i Ligurien

Om man lever i en ankdamm och är fullständigt till freds
Tror man snart att gölen är en ocean
Då blir näckrosen en urskog och man själv en mänskilghet
Och på varje fråga har man själv ett svar

Och allt bortom horisonten känns skrämmande och fel
Som ett onaturligt, obegerpligt spel
Då blundar man och jäser av självbelåtenhet
Och dumheten blir snart ens religion

Då sitter man i Stockholm, i Lund och Göteborg
Tre flugskitar i utkanten av världen
Och bedömmer och förkastar, på krogar och i kök
Och avgör vad som har och saknar värde

Där vet man mer om Kina, Peru och USA
Än de töntar vet som lever där var dag
Man behöver inte fråga dem själva hur det är
Och man behöver verken läsa eller resa

Det är som om man i Kairo kräver köttbullar med lök
Som smakar som om mamma hade gjort dem
Eller som att på cafèer i Paris betälla sill
Och om de tvekar peka tinningen emot dem

Som att hålla Bajen före en sketen pyramid
Och en schottis före Beethovens mystik
Då blir man sån som tysken är i Norditalien
Och då får man all den kärlek man förtjänar

"Ja, kärleken är vacker, det är människan som är ful"
Som Wennerberg säger när han är på örat
Ska man skylla på systemet eller kanske på sig själv?
Vem bestämmer vad man anser man ska göra?

Men den som bara blundar är inte riktigt blind
Även om det vore satan så bekvämt
Och om folkhemspräktigheten ger en ständigt bryderi
Får man kanske gå och titta sig i spegeln

Från min klippa i Ligurien ser jag bönderna som går
Och svänger sina liar ner i dalen
De arbetar med kroppen under solens vita klot
För gamlingarna, kvinnorna och barnen

I min stuga är jag allting, ute i världen ingenting
Vilket värde vill jag sätta på mig själv?
Vill jag någonsin begripa den jord vi springer ur
Får jag nog se till att va en smula ödmjuk!

Thoughts in Liguria

If you live in a duck pond and are completely at peace
You'll soon think the pond is an ocean
Then the water lily becomes a jungle and you yourself become a man
And you have an answer to every question

And everything beyond the horizon feels frightening and wrong
Like an unnatural, indomitable game
Then you close your eyes and ferment with self-complacency
And stupidity soon becomes your religion

Then you sit in Stockholm, in Lund and in Gothenburg
Three fly droppings on the outskirts of the world
And judge and reject, in pubs and in kitchens
And decide what has and lacks value

There you know more about China, Peru and the USA
Than those nerds who live there every day
You don't have to ask them themselves how it is
And you don't need to read or travel

It's like demanding meatballs with onions in Cairo
That taste like mom made them
Or like ordering herring in cafes in Paris
And if they hesitate, point your temple at them

Like holding Bajen before a shitty pyramid
And a schottis before Beethoven's mysticism
Then you become like the German is in Northern Italy
And then you get all the love you deserve

"Yes, love is beautiful, it is man who is ugly"
As Wennerberg says when he's on the floor
Should you blame the system or maybe yourself?
Who decides what you think you should do?

But he who only closes his eyes is not really blind
Even if it were so devilishly convenient
And if the national homeliness gives you constant trouble
You might as well go and look in the mirror

From my cliff in Liguria I see the peasants walking
And swinging their scythes down into the valley
They work with their bodies under the sun's white globe
For the old people, the women and the children

In my cottage I am everything, out in the world nothing
What value do I want to put on myself?
If I ever want to understand the earth we spring from
I must make sure to be a little humble!