Lyrics and translation Frida - Liv på Mars?

Liv på Mars?

Det är grått, det är sent och tyst
För en flicka som ingen kysst
Sen en gryning för länge sen
Ingen vet när det händer igen
Nu går hon genom stan, stannar så
Och hon köper biljett, en blå
Till det landet där drömmar väcks
Ljuset på biografen släcks
Men den filmen är seg och trist
Som den var när hon såg den sist
Hon kan varje sen utantill
Ser hjältinnan som kysser sin
Hjälte, tårarna som rinner
Stelnar i en stumps sista bild
En sån fruktansvärd film
Hon går genom
Staden, tittar upp mot rymden
Raden utav bleka stjärnors ljus
Som står högt över mörka hus
Finns det liv på Mars?
Och från ett glömskans kalejdoskop
Helt utan saknad och enslig gråt
Går hon sakta, så sakta hem
Till sin vardag, nio till fem
Som en skepnad bland många fler
Men blir det aldrig nånting mer
Någonting riktigt rart och snällt
Som i den dröm som gavs i kväll
Men den filmen är seg och trist
Som den var när hon såg den sist
Hon kan varje sen utantill
Ser hjältinnan som kysser sin
Hjälte, tårarna som rinner
Stelnar i en stumps sista bild
En sån fruktansvärd film
Hon går genom
Staden, tittar upp mot rymden
Raden utav bleka stjärnors ljus
Som står högt över mörka hus
Finns det liv på Mars?

Is There Life on Mars?

It's gray, it's late, and silent
For a girl who hasn't been kissed
Since dawn long ago
No one knows when it will happen again
Now she walks through the city, stops there
And she buys a ticket, a blue one
To the land where dreams awaken
The lights in the cinema go out
But the film is drawn-out and dull
Just like it was when she saw it last
She knows every line by heart
Sees the heroine kiss her
Hero, the tears that trickle
Stiffen in the last frame of the movie
Such a terrible film
She walks through
The city, looks up at the sky
The row of pale stars' light
That stands high above dark buildings
Is there life on Mars?
And from the kaleidoscope of oblivion
Completely without longing and lonely tears
She walks slowly, so slowly home
To her everyday life, nine to five
Like a figure among many others
But will it never be anything more
Something really kind and gentle
Like in the dream she had tonight
But the film is drawn-out and dull
Just like it was when she saw it last
She knows every line by heart
Sees the heroine kiss her
Hero, the tears that trickle
Stiffen in the last frame of the movie
Such a terrible film
She walks through
The city, looks up at the sky
The row of pale stars' light
That stands high above dark buildings
Is there life on Mars?