Lyrics and translation HEL - Hämnaren

Hämnaren

Med smärtan och sorgen som rev i hans bröst han sänkte sin fader i jord
Ett sista farväl med en viskande röst jag ska hämnas dig far var hans ord
Han sa farväl till sin fru och han kysste sin mor nu väntar en svårare tid
Vid faderns grav han lovade och svor att han aldrig ska ge sig i strid

Jag ska finna den man som har gjort mig så ont jag ska vandra i tusende år
Jag ska hedra mitt namn jag ska rentvå min far jag vandrar tills hämnden jag får

Han vandrade ensam bland skogar och snår och månen den lyste så klar
Skuggorna följde hans ensliga spår på sin jakt för att hämnas sin far
Öga mot öga med ondskan han stod beredd på sin slutliga strid
Han fattade svärdet och samlade mod inne var hämnarens tid

Jag har funnit den man som har gjort mig så ont jag har sökt den i tusende spår
Jag ska hedra mitt namn jag ska rentvå min far jag vandrar tills hämnden jag får

Svärdet han stötte hårt i hans bröst långsamt han segnade ner
Hämnden smakade som ljuvaste mjöd på den man som har gjort honom vred

Jag har dräpt den man som har gjort mig så ont jag har sökt den i tusende år
Jag har hedrat min far jag har rentvått hans namn nu den slutliga vilan han får

Jag har dräpt den man som har gjort mig så ont jag har sökt den i tusende år
Jag har hedrat min far jag har rentvått hans namn nu den slutliga vilan han får

Мстительница

С болью и горем, что рвали мне грудь, я предала земле отца прах,
С последним «Прощай», шёпотом чуть слышно, слова мои: «Отомщу за тебя, мой отец, в этот час!»
Я простилась с мужем, поцеловала мать, теперь времена настают тяжелей,
У могилы отца я клялась и божилась, что не отступлю в битве моей.

Я найду того, кто причинил мне такую боль, буду скитаться тысячи лет,
Я чтить буду имя своё, очищу имя отца, пока не свершится моя месть.

Я бродила одна среди лесов и чащ, и луна так ясно светила,
Тени следовали за моими одинокими следами, пока я мстила за своего отца.
Лицом к лицу со злом я стояла, готовая к последней битве,
Я схватила меч и собралась с духом, настало время мщения.

Я нашла того, кто причинил мне такую боль, я искала его по тысячам следов,
Я чтить буду имя своё, очищу имя отца, пока не свершится моя месть.

Меч я вонзила глубоко в его грудь, медленно он падал ниц,
Месть была сладка, как лучший мёд, тому, кто причинил мне столько мук.

Я убила того, кто причинил мне такую боль, я искала его тысячи лет,
Я почтила отца, очистила его имя, теперь он обретёт свой последний приют.

Я убила того, кто причинил мне такую боль, я искала его тысячи лет,
Я почтила отца, очистила его имя, теперь он обретёт свой последний приют.