Lyrics and translation Hel - Själaro

Själaro

I ett hål av fukt och mörker, i ett hem för själaro
I en rustning kall och hård, i en grav av prästvigd jord
Han dölja sig för dagen, han gömma sina spår
Men i lönndom svart och kall på evig jakt han går

Ååååååååh

Under mylla i orolig vila, vinden viskar vart färden sig bär
Sofia, skatten är skändad. Lever än och ungmö är
Minns du kungen med sin svarta änka, minns du bödeln med lien i hand?
Minns du domen för hennes jungfrudoms skull? Sofia med död i sin famn

Åååååååååh

Kom skyar av regn, piska sönder mitt hem!
Kom storm och väck liv i kropp och lem!
Och han bjuder livet upp till vals,
Och gillrar en fälla åt döden
Sofia mig väntar så levande varm
Jag ska ge av min kropp igen.

Душевная мука

В яме сырой и тёмной, в приюте душевной муки
В доспехах холодных и твёрдых, в могиле, освящённой церковью
Он скрывается от дня, он прячет свои следы
Но в тайне чёрной и холодной на вечной охоте он идёт

Аааааааах

Под землёй в тревожном покое, ветер шепчет, куда путь лежит
София, сокровище осквернено. Жива ещё и дева
Помнишь короля с его чёрной вдовой, помнишь палача с косой в руке?
Помнишь приговор за её девственность? София со смертью в объятиях

Аааааааах

Иди, дождь, хлещи, разбей мой дом!
Иди, буря, пробуди к жизни тело и душу!
И он приглашает жизнь на вальс,
И расставляет ловушку для смерти
София, меня ждёт, такая живая и тёплая
Я снова отдам тебе своё тело.