Lyrics and translation Hulkoff - Hephtalitens klagan (Svitjod Edition)

Hephtalitens klagan (Svitjod Edition)

Jag hafva ridit i vilda stormar
Såväl som hetta som kokar blod
Tre är de ting som Ebodal forma
Häst och båge och svarta lod

Vid sidenvägen, är liv förgängligt
Ty den är kantad av krigarband
Var stam är lysten, var man är vaksam
Var lunga plågas av sot och sand

När vårat Atland av havet dränktes
Tycktes det bättre att ha det torrt
I Gobiöknen blott dammet stänkte
Dit drogo Hyperboreen bort

Men ofta reser väl håg och sinne
Till gamla Atland och hur där var
Ty seden lever i var mans minne
Och svunnen tid tycks mig underbar

Det äro sorgligt kvad Hephtaliten
Att dväljas uti den bleka värld
Där ökenvinden biter graniten
Och livet levas för pil och svärd

En dag skall hästar mot nordan vandra
Och bära med mina söner dit
Med hun och kråkfolk och alla andra
Med samma kval som en Hephtalit

Hephtalite's Lament (Svitjod Edition)

I have ridden through raging storms
And heat that boils the blood
Three things shape the Ebodal
Horse and bow and black death

Along the Silk Road, life is transient
For it is lined with warring bands
Each tribe is eager, each man vigilant
Each lung plagued by soot and sand

When our Atlantis sank beneath the sea
We thought it best to find dry land
In the Gobi Desert, only dust blew
There the Hyperboreans withdrew

Yet my mind often wanders
To old Atlantis and how it was
For its customs live in my memory
And times past seem wondrous to me

This my sorrowful song, Hephtalite
To dwell in this pallid world
Where desert winds cut through granite
And life is lived for arrow and sword

One day steeds shall travel northward
Carrying me and my sons with them
With Huns and ravens and all the others
With the same pain as a Hephtalite