Lyrics and translation Junior - Echoes

Echoes

Ett ögonblick där allt jag är fri
Nu väljer jag min egen framtid
Och flyger från en stilla ödeskog
Har inget framför mig på nära håll

Finns inget slut
Nej finns inget slut
Aldrig har det känt som om jag aldrig levt förut

Finns inget slut
Nej finns inget slut
Aldrig visste jag att början är en krossad mur

Å det finns ingen längtan
Och saker skrivs i stil
Jag ser bara framåt
För vem bryr sig om nått mer
Och jag vill leva livet så länge det känns som
Fjärilar i magen jag vill allt förutom lagom

Ser solen skapa mig en segelstad
Den korta stunden gör mig knäsvag
Strålar som tänder upp en fristad
Nu är jag här och tänker stanna kvar

Finns inget slut
Nej finns inget slut
Aldrig har det kännt som om jag aldrig levt förut

Finns inget slut
Nej finns inget slut
Aldrig visste jag att början är en krossad mur

Och det finns inget längtan
Och saker skrivs i stil
Jag ser bara framåt för vem bryr sig om nått mer
Och jag vill leva livet så länge det känns som
Fjärilar i magen jag vill allt förutom lagom

Finns inget slut
Nej finns inget slut
Aldrig har det kännt som om jag aldrig levt förut

Finns inget slut
Nej finns inget slut
Aldrig visste jag att början är en krossad mur

Och det finns ingen längtan
Och saker skrivs i stil
Jag ser bara framåt för vem bryr sig om nått mer
Och jag vill leva livet så länge det känns som
Fjärilar i magen jag vill allt förutom lagom

Эхо

Мгновение, где я совершенно свободен,
Сейчас я выбираю свое будущее,
И улетаю из тихого леса отчаяния,
Ничего нет передо мной в ближайшем будущем.

Нет конца,
Нет, нет конца,
Никогда раньше не чувствовал, что живу по-настоящему.

Нет конца,
Нет, нет конца,
Никогда не знал, что начало — это разрушенная стена.

И нет никакой тоски,
И все пишется со вкусом,
Я смотрю только вперед,
Ведь кого волнует что-то еще?
И я хочу жить жизнью, пока она ощущается как
Бабочки в животе, я хочу все, кроме умеренности.

Вижу, как солнце создает для меня город парусов,
Это короткое мгновение делает меня слабым в коленях,
Лучи, что освещают убежище,
Теперь я здесь и хочу остаться.

Нет конца,
Нет, нет конца,
Никогда раньше не чувствовал, что живу по-настоящему.

Нет конца,
Нет, нет конца,
Никогда не знал, что начало — это разрушенная стена.

И нет никакой тоски,
И все пишется со вкусом,
Я смотрю только вперед, ведь кого волнует что-то еще?
И я хочу жить жизнью, пока она ощущается как
Бабочки в животе, я хочу все, кроме умеренности.

Нет конца,
Нет, нет конца,
Никогда раньше не чувствовал, что живу по-настоящему.

Нет конца,
Нет, нет конца,
Никогда не знал, что начало — это разрушенная стена.

И нет никакой тоски,
И все пишется со вкусом,
Я смотрю только вперед, ведь кого волнует что-то еще?
И я хочу жить жизнью, пока она ощущается как
Бабочки в животе, я хочу все, кроме умеренности.