Lyrics and translation Johan Johansson - En tavla av Picasso

En tavla av Picasso

Jag ville ärva mig en tavla av Picasso
Från någon konstig okänd släkting till min far
Jag ville se på den och sedan säga "jasså"
Plocka fram färgerna och måla tavlan klar
Och alla skulle tycka jag var galen
Och se på mig på någon som handlat fel
Men jag, ja hade målat med Picasso
Ställ dig upp om du kan bräcka det
Jag ville sända diktatorerna till Auschwitz
Jag skulle åka med som lägerkommendant
Jag ville piska dom för eländet dom spridit
Jag hade ångrat mig när piskan plockats fram
Så, vissa hade kallat mig blödig
Och andra hade kallat mig kräk
Men jag hade varit kommendant i Auschwitz
Ställ dig upp om du kan bräcka det
Jag ville bygga en berlinmur mitt i bryssel
Som ringar in dom byråkrater som rest dit
Och fylla upp med (loppi?)tjafs och papperspyssel
Ifrån kollegor som jag deporterar dit
Och där kan dom kasta papper på varandra
Medan vi får tackla världen som den är
Men att bygga en berlinmur mitt i bryssel
Ställ dig upp du som först tänkte det
Ifall hjärtat styr dom som styr vårt öde
Då skulle dom ha lyssnat på mitt ord
Och stoppat upp det ohållbara flöde
Av prylar och lort på vår jord
Men nu gillar jag ju att ha fantasier
Men fantasin den har gränser den med
Och att hjärtat styr dom som styr vårt öde (haha)
Ingen fantasi kan knäcka det
Och ifall jag mötte dig igen min gamla kompis
Skulle du se på mig som nån slags bohem
Och jag skulle låta dig slå i mig att du stormtrivts
Med jante och med jäkt på livets väg
Men om du skulle visa vad du äger
Som något slags bevis på vem du är
Då skulle du få se en tavla av Picasso
Som målats färdigt av en kommendant från Auschwitz
Som låtit hjärtat få styra upp sitt öde
Det, det är det inte många som fått se
Och lilla du kan aldrig bräcka deeeeeeeet!

A Painting by Picasso

I wanted to inherit a painting by Picasso
From some strange unknown relative of my father
I wanted to look at it and then say, "Oh, that's it"
Get out the paints and finish painting the painting
And everyone would think I was crazy
And look at me like someone who had done something wrong
But I, yes, had painted with Picasso
Stand up if you can break it
I wanted to send the dictators to Auschwitz
I would go with them as the camp commander
I wanted to whip them for the misery they had spread
I would have regretted it when the whip was picked up
So, some would have called me soft
And others would have called me a wretch
But I had been commandant at Auschwitz
Stand up if you can break it
I wanted to build a Berlin Wall in the middle of Brussels
Which would surround the bureaucrats who had moved there
And fill up with (loppi?) junk and paper crafts
From colleagues I deport there
And there they can throw papers at each other
While we get to tackle the world as it is
But to build a Berlin Wall in the middle of Brussels
Stand up, you who first thought of it
If the heart guides those who guide our destiny
Then they should have listened to my words
And stopped the unsustainable flow
Of gadgets and junk on our earth
But now I do like to have fantasies
But fantasy also has its limits
And that the heart guides those who guide our destiny (haha)
No fantasy can break that
And if I met you again, my old friend
Would you look at me like some kind of bohemian?
And I would let you tell me that you had a fantastic time
With jante and the rush of life's journey
But if you were to show me what you own
As some kind of proof of who you are
Then you would see a painting by Picasso
That has been finished by a commandant from Auschwitz
Who has let the heart guide his destiny
That, that is not something many have seen
And little you can never break it!