Lyrics and translation Louise Hoffsten - 1939

1939

Vi var barn utav vår tid i en natt som var så vit
Det var sommar för längesen
Och vi älskade varann utan ord utan namn
Ingen frågade "Ses vi igen"

Vår tid var en tid för hjältar
Vår kärlek var alltför skör
Det går ett tåg mot en front, mot en blek horisont
Med en längtan som aldrig dör

En gång när det åter ljusnar
Väntar du nånstans på mig
Allt det onda vi drömt det är borta och glömt
Vår värld har förändrat sig

En gång när det åter ljusnar
Väntar du nånstans på mig
Och då tänker jag på dina ögon blå
Blå som förgätmigej

Jag ser på ett trasigt foto
Någon som ler mot mig
Bilden jag sparde, allt som finns som finns kvar och
Drömmen att träffa dig

En gång när det åter ljusnar
Väntar du nånstans på mig
Allt det onda vi drömt det är borta och glömt
Vår värld har förändrat sig

En gång när det åter ljusnar
Väntar du nånstans på mig
Och då tänker jag på dina ögon blå
Blå som förgätmigej

1939

We were children of our time in a night that was so white
It was summer long ago
And we loved each other without words, without names
No one asked, "Will we see each other again?"

Our time was a time for heroes
Our love was too fragile
A train leaves for a front, towards a pale horizon
With a longing that never dies

One day when the light returns
Are you waiting for me somewhere?
All the evil we dreamed of is gone and forgotten
Our world has changed

One day when the light returns
Are you waiting for me somewhere?
And then I think of your blue eyes
Blue as forget-me-nots

I look at a broken photo
Someone is smiling at me
The picture I saved, all that remains
And the dream of meeting you

One day when the light returns
Are you waiting for me somewhere?
All the evil we dreamed of is gone and forgotten
Our world has changed

One day when the light returns
Are you waiting for me somewhere?
And then I think of your blue eyes
Blue as forget-me-nots