Lyrics and translation Mikael Wiehe - Nyliberal

Nyliberal

Det där att va nyliberal
Att ha girighet som ideal
Att ta kål på varann
För att få tjäna en slant
Blir det inte ensamt ibland

Och att se sej som marknadsaktör
Som gör som aktörerna gör
Och sen bli slagen till slant
Av nån sorts osynlig hand
Blir det inte ensamt ibland

Och att se på sitt liv som en kamp och en strid
Där man sparkar och klöser sej fram
Där man aldrig går trygg
För en kniv i sin rygg
Kan det inte göra en aningen brydd

Och att se kärleken som transaktion
Där man köper och säljer passion
Eller att se sina barn som nån sorts sparkapital
Kan det inte verka en smula brutalt

Och att sen tycka en dag att mor eller far
Tär på dom pengar man har
Och nog tas bättre om hand
I nåt låglöneland
Kan det inte framstå som hjärtlöst och kallt

Och nu när allting har gått i konkurs
Och allt är kaputt och bankrutt
Att då få tigga sej fram
I bank efter bank
Blir det inte aningen pinsamt ibland

Ja, det där att va nyliberal
Att sätta snikenhet på piedestal
Att slå mynt av varann
Och ändå låtsas va sams
Blir det inte ensamt ibland

Jag menar, hur står ni utmed varann

Neoliberal

To be a neoliberal
To have greed as your ideal
To destroy each other
To earn a few cents
Isn't it lonely sometimes

And to see yourself as an actor in the market
Who does what the actors do
And then be beaten into a coin
By some kind of invisible hand
Isn't it lonely sometimes

And to see your life as a fight and a struggle
Where you kick and claw your way
Where you never walk safely
For a knife in your back
Can't it make you a little puzzled

And to see love as a transaction
Where you buy and sell passion
Or to see your children as some kind of investment
Doesn't it seem a bit brutal

And then to think one day that mother or father
Are using the money you have
And should be better cared for
In some low-wage country
Can't it seem heartless and cold

And now that everything has gone bankrupt
And everything is broken and bankrupt
To beg your way
Bank after bank
Isn't it a bit embarrassing sometimes

Yeah, to be a neoliberal
To put stinginess on a pedestal
To make money from each other
And still pretend to be together
Isn't it lonely sometimes

I mean, how do you stand by each other