Lyrics and translation Nationalteatern - Valens sista vals

Valens sista vals

Jag är en ensam gammal val
På oceanens blöta golv
Som letar efter min valinna
Och fastän världen är oval
Och haven inte fler än tolv
Så är hon väldigt svår att finna...

För längesen vi levde gott
I tusental och överallt
Och blåste krabbor ut ur munnen!
Nu blir vui jagade med skott!
Och kokas i karlsbadersalt
Och hon jag älskar är försvunnen...

Än letar jag på alla hav
Och under vattnets vita skum
Jag letar efter min valinna...
Men nästa båt kan bli min grav
Så man får inte vara dum
Om det är valen som ska vinna!

Последний вальс кита

Я – одинокий старый кит,
Что на дне океана спит.
Ищу свою киту мою,
Хоть и кругла Земля – я знаю.
Искать, увы, не просто так –
Ведь океанов лишь десяток...

Когда-то жизнь была легка,
Нас были тысячи, китяка!
Плевались крабами, резвясь,
Теперь же в нас летят, боясь...
Нас солью Карлсбада солят,
А я всё жду тебя, родная...

Ищу тебя в пучине вод,
Где пенится морской приплод,
Ищу тебя, моя родная...
Но каждый корабль – как удар,
И нужно быть умней стократ,
Чтоб кит, а не людская стая победила!