Trubbel - Live '62 - Olle Adolphson translation in French

Trubbel - Live '62

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor
Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
Men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
Och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst
Därute doftar det av sommarns alla dofter
Där är det sommar men här inne är det höst

Jag levde lycklig här med dig och mina katter
Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
Förmått att säga nej till någonting som helst
Och aldrig nekat mig det ena eller andra
Och levat livet tills jag krossades en dag
Det börja med att du bedrog mig med en annan
En som du sa var mycket finare än jag

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att han givit dig på båten
Då blev det dödstyst här i trädgården igen
Ifrån den stunden var den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss och gick mot mitt livs nederlag

Jag hade hammaren beredd under kavajen
När han kom ut i sidenscarf och sa: "God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata"
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad
Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer
Och kunde inte få mig till att säga nej
Och när vi skildes var vi bästisar och bundis
Och jag tog saker som du glömt med hem till dig

Jag går omkring i mitt pompeji, bland ruiner
Jag traskar runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
Och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
Och ta vårt liv och mina katter som de är
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär

Ennuis - En direct en '62

Les prairies brillent maintenant de toutes les fleurs de l'été
Maintenant, les abeilles bourdonnent et les oiseaux chantent partout
Maintenant, le vent balaie les hautes cimes des arbres
Mais dans mon jardin, c'est sec, sombre et froid
Ici, c'est désordonné et envahi, moche et épineux
Et aussi désespérément triste et gris que dans mon cœur
Là-bas, ça sent bon toutes les fragrances de l'été
Là-bas, c'est l'été, mais ici, c'est l'automne

J'ai vécu heureux ici avec toi et mes chats
Une vie dans le péché et sans souci d'être sauvé
Réconcilié avec mon caractère, car je n'ai jamais
Pu dire non à quoi que ce soit
Et jamais refusé de me donner l'un ou l'autre
Et vécu la vie jusqu'à ce que je sois brisé un jour
Tout a commencé par ton infidélité avec un autre
Un que tu as dit être bien plus beau que moi

Notre dispute a duré des semaines, les cris se sont mêlés aux pleurs
Et j'ai été soigneusement comparé à ton bel ami
Jusqu'à ce que tu avoues qu'il t'a donné sur le bateau
Alors, il est devenu silencieux ici dans le jardin
À partir de ce moment, cet homme était doublement détesté
Il avait joué avec toi, avec nous, un petit moment
Et moi, je sentais que j'étais aussi rejeté
Je voulais me battre et j'ai marché vers mon échec

J'avais le marteau prêt sous ma veste
Quand il est sorti dans son écharpe de soie et a dit: "Bonjour !
Entrez et asseyez-vous un moment, on va parler"
J'ai juste balbutié, maintenant je ne me souviens plus de quoi
Et on m'a offert du cognac et des cigares
Et je n'ai pas pu me résoudre à dire non
Et quand nous nous sommes séparés, nous étions meilleurs amis et complices
Et j'ai pris des choses que tu avais oubliées et je les ai rapportées chez toi

Je me promène dans mon Pompéi, parmi les ruines
Je me promène dans les restes de notre vie
Mais tu ne devras jamais me faire des remarques sur les sequins
Et tu ne devras jamais devenir le passe-temps d'un autre
Non, au passé, nous attacherons de belles couronnes
Et nous prendrons notre vie et mes chats tels qu'ils sont
Et malgré le manque d'amour, la fragilité et les franges
Je t'aimerai toute ma vie, je t'aime