Lyrics and translation Petter feat. Håkan Hellström - Storstadsidyll

Storstadsidyll

Mina steg bär mig fram genom cementklädda golv, fuktig betong,
En sönderslagen vaktkur på en övergiven perrong
Inga steg ingen gång, varken sus eller sång
Min gamla själ har byggt ett tillfälligt hus av en kartong
Med några tidningar som skydd, för att hålla upp temperaturen
Neonljuset värmer tunnelbanestrukturen
Känner trycken från tågen, det blåser mot pannan
Regnklädda vagnar glider in och sen stannar
Högt i lokalen hörs den sista signalen,
När allt har försvunnit går jag ut på trottoaren
Längs betongblock, trasiga väggar och murbruk
70-tals institutioner, stora sjukhus
Korthus av sten, men som är byggda på sand
Packa ihop oss i en hög så vi kan bo på varann
Samma grå ton, jag vandrar i en gråzon
Timmar drar mig fram, det pumpar stad i mina ådror
Luften är tung, bitter smak i min mun
Och i den fulaste miljön finns en vacker slum
När solen står som högst kan jag skymta det vackra
Men precis när dom blottar sig försvinner dom sakta

Det är så vackert där, mycket att titta på
Det är så vackert där
Det är så vackert där, mycket att titta på
Det är så vackert där, men man ser skiten med

Jag stannar till och ser blåljusen ensam, siren som står och tjuter
Parkbänk, tomglas, några trötta suputer [men månen är död]
Inget nytt under solen, alla jagar sitt bröd
Stan som levde så fritt känns obehaglig och död
Gata, upp och ner, det är samma saker jag ser
Från trängsel, trafik, bort till tomma kvarter
Gatlyktor blänker, känner fukten från smogg
Tomma ansikten som möts, halva landet utan jobb
Det är ett system fyllt med regler, byggt på disciplin
Där bara få ser en stege, resten sliter som svin
Det är som Cheops pyramid för dom som tolkar det rätt
Inget för 40-talister som holkade fett
Här finns prestige, attityd, det är sjuk mentalitet
Ingen flis, och det svider utan likviditet
Där finns kärlek och smek, barnasinne och lek
Men också sanningens ord, här finns lögner och svek
Så hårt men så mjukt, så fult men så vackert
Det är så svårt att stå ut, plus jag pallar inte snacket
Och när solen står som högst kan jag inte se det jag brukar
Och jag njuter varje stund och sekund, som jag slukar

Det är så vackert där, mycket att titta på
Det är så vackert där
Det är så vackert där, mycket att titta på
Det är så vackert där, men man ser skiten med

Storstadsidyll

Mes pas me portent à travers le sol recouvert de ciment, béton humide,
Une guérite de garde brisée sur un quai abandonné
Pas de pas, pas de chemin, ni de murmure ni de chant
Ma vieille âme a construit une maison temporaire en carton
Avec quelques journaux comme protection, pour maintenir la température
La lumière au néon réchauffe la structure du métro
Je sens la pression des trains, ça souffle sur mon front
Des wagons mouillés par la pluie glissent et s'arrêtent
Haut dans la salle, on entend le dernier signal,
Quand tout a disparu, je sors sur le trottoir
Le long des blocs de béton, des murs fissurés et du mortier
Institutions des années 70, grands hôpitaux
Des maisons de cartes en pierre, mais qui sont construites sur le sable
On se tasse en un tas pour pouvoir se loger les uns sur les autres
Même ton gris, je me promène dans une zone grise
Les heures me tirent vers l'avant, ça pompe la ville dans mes veines
L'air est lourd, le goût amer dans ma bouche
Et dans l'environnement le plus laid, il y a une belle pauvreté
Quand le soleil est au plus haut, je peux entrevoir la beauté
Mais juste au moment où ils se dévoilent, ils disparaissent lentement

C'est tellement beau là-bas, il y a beaucoup de choses à regarder
C'est tellement beau là-bas
C'est tellement beau là-bas, il y a beaucoup de choses à regarder
C'est tellement beau là-bas, mais on voit la saleté avec

Je m'arrête et je vois les lumières bleues seules, la sirène qui hurle
Banc de parc, verres vides, quelques ivrognes fatigués [mais la lune est morte]
Rien de nouveau sous le soleil, tout le monde cherche son pain
La ville qui vivait si librement semble désagréable et morte
Rue, haut et bas, ce sont les mêmes choses que je vois
De la congestion, du trafic, jusqu'aux quartiers vides
Les lampadaires brillent, je sens l'humidité du smog
Des visages vides qui se rencontrent, la moitié du pays sans emploi
C'est un système rempli de règles, construit sur la discipline
Où seuls quelques-uns voient une échelle, les autres triment comme des cochons
C'est comme la pyramide de Chéops pour ceux qui l'interprètent correctement
Rien pour les quadragénaires qui se sont goinfrés de graisse
Ici, il y a du prestige, de l'attitude, c'est une mentalité malade
Pas de copeaux, et ça pique sans liquidités
Il y a de l'amour et des caresses, l'esprit d'un enfant et des jeux
Mais aussi les paroles de la vérité, ici il y a des mensonges et des trahisons
Si dur, mais si doux, si laid, mais si beau
Il est tellement difficile de tenir, en plus, je n'en peux plus de ce blabla
Et quand le soleil est au plus haut, je ne peux pas voir ce que j'ai l'habitude de voir
Et j'apprécie chaque moment et chaque seconde, comme je les dévore

C'est tellement beau là-bas, il y a beaucoup de choses à regarder
C'est tellement beau là-bas
C'est tellement beau là-bas, il y a beaucoup de choses à regarder
C'est tellement beau là-bas, mais on voit la saleté avec