Inbjudan Till Bohuslän - Sven-Bertil Taube translation in German

Inbjudan Till Bohuslän

Som blågrå dyning bohusbergen rullar
I ödsligt majestät mot havets rand
Men mellan dess kala urtidskullar
Är bördig jord och gammalt bondeland

Dit tränger Skagerack med blåa kilar
Och strida strömmar klara som kristall
Och lummig lövlund står med björk och pilar
Och ask och ek vid ladugård och stall

Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren!
Nu häckar ejder, gravand, mås och trut
I vildrosbuskarana och björnbärssnåren
Har finkarna och mesarna tittut

På slånens taggiga och svarta grenar
Syns inga gröna blad, men knopp och blom
Som breder över gråa gärdsgårdsstenar
Ett pärlstrött flor av snövit rikedom

Kom ut och lufta vinterdävna tankar
På stigar vindlande i berg och myr
Där vinden sveper in från Doggers Bankar
Med doft av tång och salt och äventyr

Och kom till Långevik, till sjökaptenen
Herr Johansson, som mätt på havets skum
Nu vårdar äppelträden och syrenen
Och örtagården kring sitt Tusculum

Ja, kom och se vårt Bohuslän om våren
Du Rönnerdahl, som äger blick för färg
Här går på vinröd ljung de svarta fåren
Och rosa skyar över druvblå berg

Här svallar myllan lilabrun kring plogen
När Anders plöjer med sin norska häst
Och skutor med kinesiskt vitt om bogen
På golfströmsgröna svall styr mot nordväst

Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret
Och leghornshönsen värper ägg var dag
Här blir du frisk till hälsan och humöret
Här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag!

Här bygger Anders båtar och fioler
Här kan du fiska torsk och spela vals
Och tjusa oss med kullrande trioler
Ur Anders felor och din egen hals

Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna
Med slån och hagtorn, böjda djupt av storm
Med gamla båtvrak som har multnat gröna
Men än i brustna skrov bär vågens form

Där mellan hav och land, på sand som skrider
På tång som gungar kan du ensam gå
Och leva i de längst förflydda tider
Och i ditt släktes framtid likaså

Där mellan hav och land, på sand som skrider
På tång som gungar kan du ensam gå
Och leva i de längst förflydda tider
Och i ditt släktes framtid likaså

Einladung Nach Bohuslän

Wie blaugraue Wogen rollen die Bohus-Berge
In öder Majestät zum Meeresrand
Doch zwischen ihren kahlen Urzeit-Hügeln
Liegt fruchtbares Land, altes Bauernland

Dort dringt der Skagerrak mit blauen Buchten
Und klare Ströme, kristallhell ihr Lauf
Wo Birken, Weiden, Eschen, Eichen stehen
Am Stall und Hof im dichten Laubgebraus

Komm, Rönnerdahl, zur Ängön nun im Frühling!
Nun nisten Eidergans, Trauerente, Möwe
In wilden Rosenhecken, Brombeerdickicht
Da zwitschern Finken, Meisen ihr "Tittut"

An dornig-schwarzen Schlehenzweigen hängen
Noch keine Blätter, nur die Knospenpracht
Die über graue Feldsteinmauern breitet
Ein perlengestreutes schneeweißes Pracht

Komm, lüfte wintermüde Gedanken
Auf Pfaden, die durch Berg und Moor sich winden
Wo Wind von Doggers Banken herüberweht
Mit Duft von Tang und Salz und Abenteuer

Besuch den Langvik-Kapitän, Herrn Johansson
Der maß einst auf des Meeres schäumender Flut
Nun pflegt er Apfelbäume und die Flieder
Und Kräutergarten um sein Tusculum

Komm, sieh unser Bohuslän im Frühling
Du Rönnerdahl, mit Blick für Farbenpracht
Hier wandeln schwarze Schafe durch Weinrot Heide
Und rosa Wolken über traubenblauem Berg

Hier wogt lilabraune Erde hinter Pflug
Wenn Anders pflügt mit seinem norwegischen Pferd
Und Schiffe mit chinesischem Weiß am Bug
Auf golfstromgrünem Wellengang nach Nordwest

Komm zu uns! Hier buttrt Hulda Sahne
Und Leghorn-Hennen legen täglich Ei
Hier wirst du gesund an Leib und Seele
Hier fühlst du dich wohl, Rönnerdahl, das weiß ich!

Hier baut Anders Boote und Violinen
Hier kannst du Kabeljau fang'n und Walzer spiel'n
Und uns bezaubern mit rollenden Triolen
Aus Anders' Fiedeln und deinem eigenem Hals

Komm an die Küsten, die öde-schönen
Mit Schlehdorn, Weißdorn, tief vom Sturm gebeugt
Mit alten Bootswracks, grün vermodert
Doch in zerbrochnem Rumpf noch Wellenform trägt

Dort zwischen Meer und Land, auf gleitendem Sand
Auf schwankendem Tang kannst du einsam geh'n
Und leben in längst vergangenen Zeiten
Und in der Zukunft deines Geschlechts zugleich

Dort zwischen Meer und Land, auf gleitendem Sand
Auf schwankendem Tang kannst du einsam geh'n
Und leben in längst vergangenen Zeiten
Und in der Zukunft deines Geschlechts zugleich