Lyrics and translation Sven-Bertil Taube - Inbjudan Till Bohuslän

Inbjudan Till Bohuslän

Som blågrå dyning bohusbergen rullar
I ödsligt majestät mot havets rand
Men mellan dess kala urtidskullar
Är bördig jord och gammalt bondeland

Dit tränger Skagerack med blåa kilar
Och strida strömmar klara som kristall
Och lummig lövlund står med björk och pilar
Och ask och ek vid ladugård och stall

Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren!
Nu häckar ejder, gravand, mås och trut
I vildrosbuskarana och björnbärssnåren
Har finkarna och mesarna tittut

På slånens taggiga och svarta grenar
Syns inga gröna blad, men knopp och blom
Som breder över gråa gärdsgårdsstenar
Ett pärlstrött flor av snövit rikedom

Kom ut och lufta vinterdävna tankar
På stigar vindlande i berg och myr
Där vinden sveper in från Doggers Bankar
Med doft av tång och salt och äventyr

Och kom till Långevik, till sjökaptenen
Herr Johansson, som mätt på havets skum
Nu vårdar äppelträden och syrenen
Och örtagården kring sitt Tusculum

Ja, kom och se vårt Bohuslän om våren
Du Rönnerdahl, som äger blick för färg
Här går på vinröd ljung de svarta fåren
Och rosa skyar över druvblå berg

Här svallar myllan lilabrun kring plogen
När Anders plöjer med sin norska häst
Och skutor med kinesiskt vitt om bogen
På golfströmsgröna svall styr mot nordväst

Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret
Och leghornshönsen värper ägg var dag
Här blir du frisk till hälsan och humöret
Här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag!

Här bygger Anders båtar och fioler
Här kan du fiska torsk och spela vals
Och tjusa oss med kullrande trioler
Ur Anders felor och din egen hals

Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna
Med slån och hagtorn, böjda djupt av storm
Med gamla båtvrak som har multnat gröna
Men än i brustna skrov bär vågens form

Där mellan hav och land, på sand som skrider
På tång som gungar kan du ensam gå
Och leva i de längst förflydda tider
Och i ditt släktes framtid likaså

Där mellan hav och land, på sand som skrider
På tång som gungar kan du ensam gå
Och leva i de längst förflydda tider
Och i ditt släktes framtid likaså

Invitation to Bohuslän

Like a blue-grey swell, the Bohus mountains roll
In desolate majesty towards the ocean's strand
But between its barren, primeval hills
Lies fertile soil and ancient farmland

There, the Skagerrak pierces with azure wedges
And streams flow, clear as crystal
And lush groves stand with birch and willows
And ash and oak by barn and stall

Come, Rönnerdahl, to Ängön now in spring!
Now eider, shelduck, gull, and tern all nest
In wild rose bushes and bramble thickets
The finches and chickadees peek out

On the thorny, black branches of the blackthorn
No green leaves are seen, but buds and blossoms
Which spread over grey stone walls
A pearl-strewn abundance of snowy white

Come out and air your winter-weary thoughts
On winding paths in mountains and bogs
Where the wind sweeps in from Dogger Bank
With the scent of seaweed, salt, and adventure

And come to Långevik, to the sea captain
Mr. Johansson, who, weary of the ocean's foam
Now tends to apple trees and lilacs
And the herb garden around his Tusculum

Yes, come and see our Bohuslän in spring
You, Rönnerdahl, who have an eye for color
Here, black sheep graze on wine-red heather
And pink clouds drift over grape-blue mountains

Here, the soil swells purple-brown around the plow
As Anders plows with his Norwegian horse
And boats with Chinese white on their bows
On the Gulf Stream's green swell steer northwest

Come out to us! Here Hulda churns the butter
And the Leghorn hens lay eggs every day
Here you will become healthy in body and spirit
Here you will thrive, Rönnerdahl, I promise!

Here, Anders builds boats and violins
Here you can fish for cod and play waltzes
And charm us with rolling trills
From Anders' fiddles and your own throat

Come out to the beaches, desolate and beautiful
With blackthorn and hawthorn, bent deep by storms
With old shipwrecks that have turned green with decay
But still bear the shape of the wave in their broken hulls

There, between sea and land, on shifting sand
On swaying seaweed, you can walk alone
And live in the most distant past
And in your family's future as well

There, between sea and land, on shifting sand
On swaying seaweed, you can walk alone
And live in the most distant past
And in your family's future as well