Släpp fångarne loss - Tommy Körberg translation in German

Släpp fångarne loss

Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska i sin själ i grunden vill så väl
Och aldrig jag tror att det går, av sociala skäl
Av sociala skäl
Men, gärna för mig, om jag konstapel vore
Jag öppnade, nyckeln kved på Fridas milda bud
De komme i trav, så vilda ut de fore
Och andades av luften ljum och såge vårens skrud

Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska i sin själ vill väl när grön naturen står

När natten är inne är Frida nu med på mitt resonemang?
Förskräckes vart sinne, en klämtning från kyrktornet klang
Och bort emot söder ser rökpelar′n stiger mot himmelens grund
Det pyr och det glöder och brandkåren bullrar på stund

Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska i sin själ vill väl när grön naturen står

Och rådman är vaken, vid fönstret han skakar för kylande vind
I skenet från staken står dottern så bleknad om kind
En dörr börjar dundra, ur mörkret fram störtar en svartskäggig man
"Ta hit ett par hundra, nu brådskar det, gubbe, minsann!"

Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska i sin själ vill väl när grön naturen står

Med fickorna fulla av pengar han rusar mot dörren och lyss
Han vänder "Min pulla, ro hit med en smällande kyss!"
Men rådmannen ryter så blodet hos boven blir kallt som en is
Och luft honom tryter, "Tag hellre min silverservis!"

Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska i sin själ i grunden vill så väl
Jag tvekar som Frida förstår, av sociala skäl
Av sociala skäl
Dock, gärna för mig om jag konstapel vore
Jag öppnade, nyckeln kved på hennes milda bud
Men stunden därpå jag brått från staden fore
Och mina händer tvådde jag för följderna vid Gud

Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska i sin själ vill väl när grön naturen står

Lass die Gefangenen frei

Lass die Gefangenen frei, es ist Frühling!
Jeder Mensch will im Grunde doch nur Gutes
Und niemals, glaub ich, geht’s aus sozialen Gründen
Aus sozialen Gründen
Aber, gern für mich, wenn ich Polizist wäre
Ich öffnete, der Schlüssel seufzte auf Fridas sanften Befehl
Sie kämen im Galopp, so wild hinaus sie stürmten
Und atmeten die laue Luft und sähen Frühlingspracht

Lass die Gefangenen frei, es ist Frühling!
Jeder Mensch will doch Gutes, wenn die Natur ergrünt

Wenn die Nacht einbricht, ist Frida nun bei meinem Gedankengang?
Erschreckt jedes Gemüt, ein Glockenton vom Kirchturm klang
Und gegen Süden steigt Rauchsäule auf zum Himmelsgrund
Es glimmt und es glüht, die Feuerwehr lärmt in diesem Augenblick

Lass die Gefangenen frei, es ist Frühling!
Jeder Mensch will doch Gutes, wenn die Natur ergrünt

Der Ratsherr ist wach, am Fenster er zittert vor kaltem Wind
Im Schein der Laterne steht die Tochter mit bleicher Wange
Eine Tür beginnt zu dröhnen, aus dem Dunkel stürzt ein schwarz-bärtiger Mann
"Hol schnell ein paar Hundert, jetzt eilt es, Alter, versteh!"

Lass die Gefangenen frei, es ist Frühling!
Jeder Mensch will doch Gutes, wenn die Natur ergrünt

Mit Taschen voll Geld rennt er zur Tür und horcht
Er wendet "Meine Süße, komm her mit einem knallenden Kuss!"
Doch der Ratsherr brüllt, dass dem Dieb das Blut zu Eis gefriert
Und ihm die Luft wegbleibt, "Nimm lieber mein Silberservice!"

Lass die Gefangenen frei, es ist Frühling!
Jeder Mensch will im Grunde doch nur Gutes
Ich zögere, wie Frida wohl sieht, aus sozialen Gründen
Aus sozialen Gründen
Doch, gern für mich, wenn ich Polizist wäre
Ich öffnete, der Schlüssel seufzte auf ihren sanften Befehl
Doch gleich darauf floh ich schnell aus der Stadt
Und wusch meine Hände vor den Folgen vor Gott

Lass die Gefangenen frei, es ist Frühling!
Jeder Mensch will doch Gutes, wenn die Natur ergrünt