Lyrics and translation Uno Svenningsson - Barn Av En Evighet

Barn Av En Evighet

Tusentals ljus som flammar i natten,
Denna Alla Helgons Dag.
Vi står vid vår måne,
Som följer varje steg vi tar,
När mina tankar lindar sig runt mig.
Vi är barn av en tid,
Av en evighet av strid.
Vi är barn du och jag,
Av alla varma andetag.
Vi är barn av en tid,
Av en evighet av liv.
Vem kunde ana att vi skulle komma ända hit.
Du ger mig allt som jag kan begära,
Du ger mig allt och lite till.
Av stunden på jorden,
Och med tanken i himmelen,
Fylls jag av förundran ännu en gång.
Vi är barn av en tid,
Av en evighet av strid.
Vi är barn du och jag,
Av alla varma andetag.
Vi är barn av en tid,
Av en evighet av liv.
Vem kunde ana att vi skulle komma ända hit.
Vi lutar oss stilla mot varandra,
Och ser våra varma andetag.
Jag vet inte längre vad jag ska säga,
Men månen kan berätta
Hur det kommer sig att du och jag står här.
Vi är barn av en tid,
Av en evighet av strid.
Vi är barn du och jag,
Av alla varma andetag.
Vi är barn av en tid,
Av en evighet av liv.
Vem kunde ana att vi skulle komma ända hit.

Enfants d'une éternité

Des milliers de lumières flambent dans la nuit,
Ce jour de la Toussaint.
Nous nous tenons près de notre lune,
Qui suit chaque pas que nous faisons,
Alors que mes pensées s'enroulent autour de moi.
Nous sommes enfants d'une époque,
D'une éternité de combat.
Nous sommes enfants, toi et moi,
De tous les souffles chauds.
Nous sommes enfants d'une époque,
D'une éternité de vie.
Qui aurait pu imaginer que nous arriverions jusqu'ici.
Tu me donnes tout ce que je peux demander,
Tu me donnes tout et plus encore.
Du moment sur terre,
Et avec la pensée dans le ciel,
Je suis rempli d'émerveillement encore une fois.
Nous sommes enfants d'une époque,
D'une éternité de combat.
Nous sommes enfants, toi et moi,
De tous les souffles chauds.
Nous sommes enfants d'une époque,
D'une éternité de vie.
Qui aurait pu imaginer que nous arriverions jusqu'ici.
Nous nous penchons doucement l'un sur l'autre,
Et regardons nos souffles chauds.
Je ne sais plus quoi dire,
Mais la lune peut dire
Comment se fait-il que toi et moi soyons ici.
Nous sommes enfants d'une époque,
D'une éternité de combat.
Nous sommes enfants, toi et moi,
De tous les souffles chauds.
Nous sommes enfants d'une époque,
D'une éternité de vie.
Qui aurait pu imaginer que nous arriverions jusqu'ici.