Paroles et traduction Cornelis Vreeswijk - Balladen om ett munspel - Live

Balladen om ett munspel - Live

När jag var liten fick jag ett munspel av far
På inrådan av farfar, som musikalisk var.
Ge grabben ett munspel så spelar vi duett,
Sa' farfar, som själv spelte på esskornett.

När farfar satt i källaren och blåste sig blå
Blev farmor förtvivlad och faster också.
En dag när faster träffat en riktig stilig man,
Som kom och hörde farfar, blev han blek och försvann.

Vi övade tillsammans, min farfar och jag.
Då gjorde jag en visa som verkligen var bra.
Den hade fyra toner och lät underbar,
Jag tror att det var ungefär så här den var.

Vi tutade och blåste med känsla och med darr
Så duvorna på taket fick öronkatarr.
Men farfar bara öste på, han spelte som i trance
Och duvorna bosatte sig nå'n annanstans.

Min farfar, min farfar, det var en märklig man,
För han var musikalisk och träben hade han.
Det stampade han takten med i drill och kadens.
Han hade inga tänder och skepparkrans.

När farfar blev för gammal avled han till sist.
Då tystnade musiken och allt blev trist.
Men ännu, när jag tänker uppå förflydda dar,
Så blåser jag i andonom en liten fanfar.

Ballad of a Harmonica - Live

When I was young, I got a harmonica from my father
On the advice of my grandfather, who was musical.
Give the boy a harmonica so we can play a duet,
Said my grandfather, who played the cornet himself.

When my grandfather sat in the basement and played until he was blue,
My grandmother and aunt grew desperate.
One day when my aunt met a really handsome man,
Who came and heard my grandfather, he turned pale and disappeared.

We rehearsed together, my grandfather and I.
Then I made a song that was really great.
It had four notes and sounded beautiful,
I think it went something like this.

We tooted and blew with passion and with trembling,
So that the pigeons on the roof got tinnitus.
But my grandfather just kept going, he played as if in a trance
And the pigeons settled somewhere else.

My grandfather, my grandfather, he was a remarkable man,
For he was musical and had a wooden leg.
He stamped the beat with it in drill and cadence.
He had no teeth and a sailor's hat.

When my grandfather got too old, he finally passed away.
Then the music stopped and everything became sad.
But still, when I think of days gone by,
I blow a little fanfare for him in my soul.