Till Svenska säkerhetspolisen SÄPO - Cornelis Vreeswijk traduction en allemand

Till Svenska säkerhetspolisen SÄPO

Jag har en förtrollad grammofon
Som spelar var stund och timma
Som ångesten breder ut sig ifrån
Som giftig rök eller dimma

Enär då min sinnesro undergräves
Har jag försökt att ehuru förgäves
För jag vet varken hur eller var
Påverka dess repertoar

Den spelar bara en enda låt
Melodin kan jag inte minnas
Den kan varken les eller gråtas åt
Hur kan en sån låt få finnas?

Vem är det som spelar? För vem? Vad vill den?
Var sitter avstägningsknappen till den?
Den låter som en kloak
Den är en märkvärdig sak

Men blir den för tråkig och för bisarr
Och pauserna alltför korta
Då plockar jag fram min gamla gitarr
Och spelar tills allt är borta

Och med ett ackord så att strängarna gråter
Hälsar jag elendet välkommen åter
Då startar den som i trans
Mot mig har den ingen chans

Spyflugor, råttor och annat smått
Är inte så trevliga heller
Men ingen lär få ett nervsammanbrott
Som hör hur illa de gnäller

Så jag låter elendet numera hållas
Det obehag som mig därvid vållas
Är helt av estetisk art
Man glömmer det ganska snart

An die schwedische Sicherheitspolizei SÄPO

Ich habe ein verzaubertes Grammophon
Das jede Stund und Stunde spielt
Von dem die Angst sich ausbreitet
Wie giftiger Rauch oder Nebel

Da nun mein Seelenfrieden untergraben wird
Habe ich versucht, jedoch vergebens
Denn ich weiß weder wie noch wo
Sein Repertoire zu beeinflussen

Es spielt nur ein einziges Lied
An die Melodie kann ich mich nicht erinnern
Man kann darüber weder lächeln noch weinen
Wie kann so ein Lied existieren dürfen?

Wer spielt da? Für wen? Was will es?
Wo sitzt der Ausschaltknopf dafür?
Es klingt wie eine Kloake
Es ist eine merkwürdige Sache

Aber wird es zu langweilig und zu bizarr
Und die Pausen allzu kurz
Dann hole ich meine alte Gitarre hervor
Und spiele, bis alles fort ist

Und mit einem Akkord, dass die Saiten weinen
Heiße ich das Elend wieder willkommen
Dann startet es wie in Trance
Gegen mich hat es keine Chance

Schmeißfliegen, Ratten und anderes Kleingetier
Sind auch nicht so angenehm
Aber niemand erleidet wohl einen Nervenzusammenbruch
Der hört, wie übel sie jammern

Also lasse ich das Elend nunmehr gewähren
Das Unbehagen, das mir dabei verursacht wird
Ist rein ästhetischer Art
Man vergisst es ziemlich bald