Paroles et traduction Cornelis Vreeswijk - Tjena Assistenten

Tjena Assistenten

"Tjena assistenten, jo, du förstår
Det är samma visa idag som igår
Jag behöver stålar till en fika och en macka
Får jag loss en tia så ber jag att få tacka
Sociala nämnderna, samt lovar och svär
Att inte köpa brännvin för pengarna", sa Per

"Nix", sa assistenten, hårt och brutalt
"Inte ett rött öre blir här utbetalt
Här hjälper varken böner eller klagosånger
En spänn till tunnelbanan och två matkuponger
Och kommer du imorgon, så kom i nyktert skick"
"Äh, kyss du mig i häcken" sa polarn Per och gick

Jag mötte Per vid tunnelbanestation'
Och sen han förklarat sin situation
Åkte vi tillsammans södra tunnelbaneleden
Och kom så småningom till Den Gyllene Freden
Men när vi väl suttit några timmar där
In kommer assistenten som hade nobbat Per

"Tjena assistenten, välkommen hit",
Sade Per och doftade påtagligt sprit
"Usch", sa assistenten, men med moderat betoning
"Tänk att få se Per i denna syndens boning
Vem kunde tro du hade råd med sån't här?"
"Äh, det ska du ge fan", i sa Polaren Per

"Sist vi sågs", sa Per, "var jag asocial
Men nu är jag hemma i Fredens lokal
Här är vi alla lika goda ska'ru veta
Magra och tjocka, beniga, feta
Kan du bara pröjsa är du en ärans man
Och kan du inte pröjsa så snacka med han"

Och därvid pekade Pär åt mitt håll eftersom jag råkade stå alldeles
Bredvid där. Det var nämligen jag som hade hand om pengarna den
Dagen, och följaktligen bar det sig inte bättre än att...

Per och assistenten och jag, det gör tre
Vi drack på min bekostnad, medborgare
Så är det nämligen inom det sociala
"Kan ej den ena, får någon ann' betala
Det gör detsamma vem som blir finansiär
Men skål för kapitalet" sa polaren Per

Hey, Lady

Excuse me, Lady, can you lend me a dime?
I need to catch a train, and I'm running out of time.
I promise I'll pay you back, when I get back on my feet.
Please, help a guy out, and make my day complete!
I'm not a bum, or a beggar, but I'm down on my luck.
I've been having a rough patch, and it's been tough as muck.

"No," she said, firmly, "I can't help you out.
"I don't know you, and I don't trust you, without a doubt.
Sorry, but I have to go, I have things to do.
But here's a dollar for a coffee and a shoe.
And next time, try to be more careful with your cash."
"Oh, come on, Lady," I said, "just a little dash"

I met her at the station, and told her my plight,
And she listened to my story, about my sorry plight.
So, we rode the train together, to the end of the line,
And ended up at a bar, sharing a glass of wine.
We talked for hours, and I told her all my woes,
And she listened patiently, without judgment or pose.

"Excuse me, Lady," I said, "I smell something nice,
"I think I'll order a steak, it looks so enticing!
"Oh, no," she said, with a frown on her face,
"I don't think that's a good idea, in this place.
"You're broke, remember? You can't afford to splurge."
"Oh, come on, Lady," I said, "just a little urge"

"The last time we met," she said, "you were down and out,
But now you're here, in this fancy bar, without a doubt.
Who are you really? And what's your game?
Are you trying to trick me, or is it all a shame?
Can you pay for this meal, or should I call the cops?
"Oh, come on, Lady," I said, "don't be such a spoilsport"

And so, she pointed at me, because I was standing right there,
Right next to her. It was me who had the money, I swear.
And so, it turned out...

She and I, and the waiter, it made three,
We drank and ate, at my expense, you see.
That's how it is, in this social game,
"If one can't pay, another will, it's all the same.
It doesn't matter who pays, as long as the bill is paid.
"Cheers to capitalism," she said, and laughed out loud.