Paroles et traduction E-Type - Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång)

Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång)

Det började som en skakning på nedre däck.
Den fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.
Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck.
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste, osänkbara skepp.
Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt.
Jag tog en tröja, för jag tänkte att havet är säkert kallt.
När vi steg ut ur vår hytt och såg hur vattnet börjat strömma in,
såg jag en tår, eller var kanske en droppe vatten uppå din kind
Vi följde pilar som angav räddningsbåtens plats.
Det var på översta däck, fast det egentligen var första klass.
Vi vara rätt många, men alla tog det ganska lugnt.
Det var väl bara en herre från tredje klass som trängde sig lite dumt.
Vi träffade en man, som vi hälsat på förut.
Han presenterade oss för sin dotter och sin fru.
När vi kom upp på däck sa Kapten, att vår livbåt inte gick att få i sjön.
det var visst kedjorna till någon hissanordning, som någon hade glömt.
Vi gick till baren och fick ett glas gratis champagne.
Och vi skålade för imperiet och för varann.
Nu börja' skeppet att sjunka snabbare och dess lutning var ganska stor.
Många hoppade i vattnet men vi beslöt att stanna kvar här ombord.
Sen lämna' råttorna skeppet för att söka sig mot land.
Men vi stod kvar här på däck och vi höll varann i hand.
Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt.
Och i dem båtar som satts i sjön fanns inte plats för ett solo till.
Sen spela' fartygsorkestern "Närmare Gud till Dig"-
Det kändes fånigt men just rätt typiskt för vår tid.
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp.
Vi går till botten där vi står, men flaggan den går i topp!

Titanic (Second Class Passenger's Final Song)

It started as a tremor on the lower deck,
Filling us more with astonishment than dread.
We didn't quite grasp why the ship had sprung a leak.
They had told us this was the world's most modern, unsinkable vessel.
You grabbed our photos of the children, your jewelry, and your hat.
I took a sweater, thinking the ocean must be cold.
As we stepped out of our cabin and saw the water starting to pour in,
I saw a tear, or perhaps a drop of water, on your cheek.
We followed arrows pointing to the lifeboat's location.
It was on the top deck, though it was actually first class.
There were quite a few of us, but everyone was rather calm.
There was just one gentleman from third class who pushed his way rather rudely.
We met a man we'd greeted before.
He introduced us to his daughter and his wife.
When we reached the deck, the Captain said our lifeboat couldn't be launched.
Apparently, someone had forgotten the chains to some elevator mechanism.
We went to the bar and got a glass of complimentary champagne.
And we toasted the empire and each other.
Now the ship began to sink faster, and its tilt was quite significant.
Many jumped into the water, but we decided to stay here on board.
Then the rats abandoned ship, seeking land.
But we stood here on deck, holding each other's hands.
We thought, the ocean is too vast, cold, and wild.
And in the boats that had been launched, there wasn't room for one more soul.
Then the ship's orchestra played "Nearer, My God, to Thee,"
It felt silly but just typical of our time.
We have lost the very last shred of hope.
We'll go down where we stand, but the flag flies high!