Paroles et traduction Evert Taube - Balladen om Gustaf Blom (från Borås)

Balladen om Gustaf Blom (från Borås)

Med gamle Highland Rover, en båt från Aberdeen
Låg vi uti San Pedro och lasta gasolin
Där träffa jag i dockan på Texacos kontor
En man från San Francisco som hade mött min bror
En man från San Francisco som hade mött min bror

Men det var inte detta jag skulle tala om
Det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blom
Jag smugglade åt honom en flaska Calvadós
Han var från Västergötland och var född i Borås
Han var från Västergötland och var född i Borås

På nittitalet kom jag till New York som matros
På Clara, sade Blom, det var en bark från Mönsterås
I Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån Nord
Kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord
Kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord

Som jag var äldst i skansen, så tog jag nu befäl
Och segla på kompassen till New Foundland, allt gick väl
Men när vi kom till New York så blev där rättegång
Men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong
Men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong

Jag kom i själva rushen, jag reste för den skull
Som digger ut till Narrow Mine, jag ville gräva gull
Jag grävde och jag vaska, jag skötte min affär
Och när jag kom till Melbourne, ja, då var jag miljonär
Ja, när jag kom till Melbourne, ja, då var jag miljonär

Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav
Jag köpte mig en skonare, till Queensland mig begav
Jag började fiska pärlor, jag tappade mitt gull
Förlorade en halv million blott för en kvinnas skull
Förlorade en halv million blott för en kvinnas skull

Hon var från Fidji Island, jag föll i hennes garn
Och tvillingar hon fick, det var två nästan svarta barn
Så kom den tredje pojken, men den, månntro, var vit
Jag for till San Francisco och tog pojken med mig dit
Jag for till San Francisco och tog pojken med mig dit

Där har jag nu min business, jag har ett slakteri
Butiken ville jag att pojken skullet stå uti
Men han sov alla dagar och söp varenda natt
Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart
Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart

Nu sitter han i Sing-Sing, utmärglad som ett lik
Och själv går jag och sörjer i min blodiga butik
Men mina svarta pojkar på Fidji, kära bror
De plöjer Söderhavet blå och hedrar far och mor
De plöjer Söderhavet blå och hedrar far och mor

Jag tänker på den tiden, jag längtar ner till dem
De är ju nästan svarta men de har ett lyckligt hem
En skiftning i kulören, det gör väl ingenting
Nej, hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing!
Nej, hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing!

The Ballad of Gustaf Blom (from Borås)

With the old Highland Rover, a boat from Aberdeen,
We lay in San Pedro, loading gasoline.
There, at the Texaco office in the dock, I met
A man from San Francisco who had met my brother, can you believe it?
A man from San Francisco who had met my brother, just imagine.

But that's not what I wanted to tell you, my dear.
It's about the man himself, his name was Gustaf Blom.
I smuggled him a bottle of Calvados, you see,
He was from Västergötland, born in Borås, just like me.
He was from Västergötland, born in Borås, we shared that bond.

In the nineties, I came to New York as a sailor,
On the Clara, said Blom, a barque from Mönsterås.
In the North Atlantic, a snowstorm from the North we faced,
The captain, mate, and our deck cargo, all were lost at sea, it was a disgrace.
The captain, mate, and our deck cargo, all swept overboard, a tragic loss.

As the eldest on deck, I took command, you know,
And sailed by the compass to Newfoundland, through the wind and snow.
But when we reached New York, there was a trial, it's true,
But I was cleared and sailed as a boatswain to Geelong, starting anew.
But I was cleared and sailed as a boatswain to Geelong, a fresh start for me.

I arrived during the gold rush, that's why I went, you see,
As a digger to Narrow Mine, to dig for gold, just like the rest of them, not me.
I dug and I panned, I minded my own affair,
And when I got to Melbourne, well, I was a millionaire, beyond compare.
Yes, when I got to Melbourne, well, I was a millionaire, with riches untold.

I wanted to sail again, to smell the salty air,
I bought myself a schooner, and to Queensland I did fare.
I started fishing for pearls, I lost my gold, it's true,
Lost half a million just for a woman, what a fool I was, through and through.
Lost half a million just for a woman, blinded by love's embrace.

She was from Fiji Island, I fell into her snare,
And twins she bore, two almost black children, a curious pair.
Then came the third boy, but he, believe it or not, was white,
I went to San Francisco and took the boy with me, into the light.
I went to San Francisco and took the boy with me, to a new life's start.

There I have my business now, a butcher shop, it's true,
I wanted the boy to work in the store, to see it through.
But he slept all day and drank every night, a wayward soul,
His skin was white, his eyes were blue, but his soul, it was black as coal.
His skin was white, his eyes were blue, but his soul, it was lost in the dark.

Now he sits in Sing-Sing, emaciated like a corpse, a tragic sight,
And I walk around grieving in my bloody shop, day and night.
But my black boys in Fiji, my dear sister,
They plow the South Seas blue and honor their father and mother, a loving twister.
They plow the South Seas blue and honor their father and mother, a bond so true.

I think of those times, I long to go back to them,
They may be almost black, but they have a happy home, like a precious gem.
A shift in color, it doesn't matter, you see,
No, I'd rather have kind black children than white ones in Sing-Sing, free!
No, I'd rather have kind black children than white ones in Sing-Sing, that's my plea!