Paroles et traduction Evert Taube - Karl Alfred, Fritiof Andersson och jag

Karl Alfred, Fritiof Andersson och jag

År nittonhundratio på våren i april,
Tre glada svenska gossar gick ombord,
På ångaren "The Princess", som gjorde elva mil.
Från Dover ställdes kosan till Bahia de Brazil.
Vi kom på samma vakt och höll ihop båd natt och dag.
Det var Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.
Vi mönstrade för trippen, för skutan hon var såld
Och assurerad för en halv miljon.
Kaptenen hette Jackson, en engelsman så "bold"
Som jämt gick med revolvern klar och hotade med våld.
Besättningen var kulisar av allra värsta slag.
Och så Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Men höga assuranser det är en farlig last.
Vi märkte också snart att fan var lös.
En natt jag stod till roders jag såg hur i all hast
Vår förste styrman stuva ner ett segel och en mast
I skepparns båt om styrbord, men jag kalla pojkarna,
Där stod Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Karl-Alfred snodde förut och snoka under däck
Och Fritiof pejla rummena i smyg.
Då fick vi se en syn som först fyllde oss med skräck:
Befälet ville dränka oss och skutan hon var läck.
Minst halva assuransen den tänke skepparn ta.
Det sa Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.
Men Fritiof tog revolvern uti sin högra hand,
Sex skott i den och sex i fickorna.
"All hands on deck" han ropte och upp kom alle man.
Den förste som här krystar den blir skjuten, sade han.
Och pumparna de gick och vi höll vakt båd natt och dag.
Det var Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Vi kom till Santiago, en stad på Gröna ön
På västra kusten utav Afrika.
Där fick då vår kapten och hans styrmänner sin lön.
De fördes till ett fängelse som låg där nära sjön.
Men med små santiagorna inunder palmerna
Där gick Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Karl Alfred, Fritiof Andersson and I

In springtime April, 1900
Three happy Swedish lads boarded
The steamship "The Princess", which traveled 11 miles.
From Dover, we set sail for Bahia de Brazil.
We were on the same watch, and we stuck together day and night.
There was Karl-Alfred, Fritiof Andersson, and me.
We signed on for the trip, for the ship had been sold
And insured for half a million.
The captain was named Jackson, a bold Englishman
Who always carried a loaded revolver and threatened violence.
The crew was made up of coolies of the worst kind.
And so, there was Karl-Alfred, Fritiof Andersson, and me.

But high insurance is a dangerous cargo.
We soon realized that the devil was at work.
One night I was at the helm, and I saw how, in great haste
Our first mate stowed a sail and a mast
In the captain's boat to starboard, but I called out to the lads,
There stood Karl-Alfred, Fritiof Andersson, and me.

Karl-Alfred searched forward and around the deck,
And Fritiof sounded the hold, a sneaky peek.
Then we saw a sight that at first filled us with dread:
The officers wanted to drown us, and the ship was leaking like mad.
The captain intended to take at least half the insurance money.
So said Karl-Alfred, Fritiof Andersson, and me.
But Fritiof took his revolver in his right hand,
It held six shots, and he had six more in his pockets.
He shouted "All hands on deck," and up came all the men.
The first man who moves will be shot, he said.
And the pumps they worked, and we kept watch day and night.
There was Karl-Alfred, Fritiof Andersson, and me.

We arrived at Santiago, a city on the Green Isle
On the west coast of Africa.
There, our captain and his mates got their just reward.
They were taken to a prison near the lake.
But with the lovely girls of Santiago beneath the palm trees
There strolled Karl-Alfred, Fritiof Andersson, and me.