Paroles et traduction Fred Åkerström - Bröderna fara väl vilse ibland

Bröderna fara väl vilse ibland

Bröderna fara väl vilse ibland
Om glasen men intet om krogen
Alla de hitta til drufvornas land
Drick bröder, drick litet grand
Hör hur de stulta och skrapa i sand
Famla på dörrar och bulta med knogen
Ragla och tumla med stopet i hand,
Och blöda om tunga och tand.
Fader Movitz, slå i, slå i!
Min flicka har glömt mig, jag dör trogen;
Natt och dag jämt i fylleri,
Skal all min sorg gå förbi.

Bröderna gräla om brickor och kast,
Vid Ölbägarn jämt demonstrera;
Somliga dricka et qvarter i hast,
Och draga klingorna hvasst;
Tärningar trilla, och brickan står fast;
Gubbarna slamra och stolt discurera
Än om et kyrktorn och än om en qvast;
Men Kyparn han svär som en gast.
Hå ja ja ja, det är så, ja!
Slå eld på min pipa, ge mig mera.
Flickans skål uti tankarna,
Fast hon har kostat mig bra.

Ja jag har gett hänne skänker och guld;
På barnhuset skaffa jag Barnet;
Barnet det dog; med Calas på dess mull
Jag söp Dödgräfvaren full.
Ofta ha Paltarna gått på patrull
Jag har då friat det lid'liga skarnet,
Vågat för hänne båd' ryggbast och hull,
Och slagit de hjeltarna kull.
Men, min Anna Greta! men!
Nu är jag lik fogeln snärd i garnet,
Som vil ut til sin frihet igen,
Och har knapt döden til vän.

Slå i åt mig; kanske smärtan förgår
Af safternas ljufliga syra.
Tårarna rinna på näsan; Gutår!
Mitt hjerta bättre nu mår.
Knapt har jag lefvat i femtio år,
Dock kan jag tryggt för Er alla bedyra,
At sådant Finkel som jag söp i går
Är kostligt mot kärlekens sår.
Dryp en droppa eller två,
Och häll den på hjertat, häll man fyra;
Svedan skal ta mig tusand förgå;
Tag blott en sup ofvanpå.

Aj! när jag tänker uppå hännes hy
Och ögonens brinnande lekar,
Hjertat af ängslan så tungt som et bly
Vill från buteljerna fly;
Bröstet det liknar en sväfvande sky;
Fröja mig lockar och Fröja mig nekar;
Händerna fängslas, mig ögonen bry.
Ach himmel! min sorg blir nu ny.
Men, min Anna Greta! nog,
Nog vet du nu väl på hvem jag pekar,
Fan i dej så du mig bedrog!
Slå kypare i. - Det är nog.

Brothers sometimes stray

Brothers sometimes stray
From the glass, but not the tavern
They all find their way to the land of grapes
Drink, brothers, drink a little
Hear how they blunder and scratch in the sand
Fumble at doors and bang with their knuckles
Stagger and tumble with their tankard in hand
And bleed from tongue and tooth.
Father Movitz, pour it in, pour it in!
My girl has forgotten me, I will die faithful;
Night and day constantly in drunkenness
All my sorrow shall pass away.

Brothers quarrel over tiles and dice,
At the ale cup they constantly demonstrate;
Some drink a quarter in haste,
And draw their swords sharply;
Dice roll, and the tile stands firm;
The old men clatter and proudly discourse
About a church tower and even a broom;
But the waiter swears like a ghost.
Ha-ha-ha-ha, that's right, yes!
Light my pipe, give me more.
A toast to the girl in my thoughts
Although she has cost me dearly.

Yes, I have given her gifts and gold;
At the orphanage I got the child;
The child died; with Calas on its grave
I got the grave digger drunk.
Often the watchmen have patrolled
I have then rescued the pitiful vermin,
Risked my back and skin for her sake,
And knocked the heroes down.
But, my Anna Greta! But!
Now I am like a bird ensnared in the net,
Who wants to escape to freedom again,
And has hardly death as a friend.

Pour me a drink; perhaps the pain will go away
From the sweet acidity of the juices.
Tears run down my nose; Gutår!
My heart feels better now.
I have hardly lived for fifty years,
Yet I can confidently assure you all,
That such schnapps as I drank yesterday
Is excellent against the wounds of love.
Put a drop or two
And pour it on your heart, pour four;
The pain will, take it a thousand fold away;
Just take a sip on top.

Oh! when I think of her complexion
And the burning play of her eyes,
My heart, as heavy as lead from anxiety
Wants to escape from the bottles;
My chest resembles a floating cloud;
Fröja attracts me and Fröja denies me;
My hands are captured, my eyes are broken.
Oh heavens! My sorrow is now new.
But, my Anna Greta! Enough,
You know well enough to whom I refer
Damn you for deceiving me!
Pour me a drink, waiter. - That's enough.