Paroles et traduction Fred Åkerström - Epistel nr 81: Märk Hur Vår Skugga

Epistel nr 81: Märk Hur Vår Skugga

Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere!
Innom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där,
Byts til grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älf,
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf,
Mer du din drufva ej kryster.
Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf
Grafsten öfver vår Syster.
Ach längtansvärda och bortskymda skjul,
Under de susande grenar,
Där Tid och Döden en skönhet och ful
Til et stoft förenar!
Til dig aldrig Afund sökt någon stig,
Lyckan, eljest uti flygten så vig,
Aldrig kring Grifterna ilar.
Ovän där väpnad, hvad synes väl dig?
Bryter fromt sina pilar.
Lillklockan klämtar til Storklockans dön,
Löfvad står Cantorn i porten;
Och vid de skrålande Gåssarnas bön,
Helgar denna orten.
Vägen opp til Templets griftprydda stad
Trampas mellan Rosors gulnade blad,
Multnade Plankor och Bårar;
Til dess den långa och svartklädda rad,
Djupt sig bugar med tårar.
Så gick til hvila, från Slagsmål och Bal,
Grälmakar Löfberg, din maka;
Där, dit åt gräset långhalsig och smal,
Du än glor tilbaka.
Hon från Danto bommen skildes i dag,
Och med Hänne alla lustiga lag;
Hvem skall nu Flaskan befalla.
Torstig var hon och uttorstig är jag;
Vi ä torstiga alla.

Epistle No. 81: Note How Our Shadow

Note how our shadow, mark Movitz Mon Frere!
In darkness ends,
How Gold and Purple in the Box there,
To grave and rags transmutes.
Waves Charon from his roaring river,
And Death then thrice himself,
No more you crush your vine.
Therefore Movitz come, help me to turn
Gravestone for our sister.
Ah shelter longed and hidden away,
Under the sighing branches,
Where Time and Death in beauty and foul
Unite into one dust!
None ever sought an envious path to you,
Luck, otherwise so quick to flee,
Never hastens round the graves.
Foe armed there, what seems to you?
Piously his arrows breaks.
The hand-bell tolls to the big bell's tone,
At the gate the precentor stands blessed;
And at the geese's screaming prayer,
Hallows this place.
The path up to the temple's city adorned with graves,
Is trodden 'twixt rose leaves yellowed,
Mouldering planks and biers,
Until the long and black-cloaked line,
Bows deeply with tears.
So went to rest, from brawls and balls,
Your wife, Grumbler Löfberg;
Where, towards the grass long-necked and thin,
You still glare back.
She was parted from the boom at Danto today,
And with her all the cheerful company;
Who shall now command the flask?
Thirsty she was, and very thirsty am I;
We're thirsty one and all.