Paroles et traduction Fred Åkerström - Trubaduren

Trubaduren

Grevinnan, hon satt vid ett fönster
Hon satt i sin jungfrubur
I nattrock med gyllene mönster
Då kom där en glad trubadur

"Kom in här och spela en visa!
Min man är i främmande land."
"Din skönhet, min fru, vill jag prisa
Om du ger mig ditt hjärta och hand."

Grevinnann hon vred sina händer
"Min man, han är borta, min vän
Han krigar i främmande länder
Och kommer väl aldrig igen

Kom in här och spela en visa
Så sorgsen jag är i mitt sinn"
"Din skönhet, min fru, vill jag prisa"
Sa sångarn och klättrade in

Han knäppte på lutan och sade:
"Ack, ge mig ditt hjärta och hand"
Och runt omkring livet hon hade
Ett ronsenrött sidenband

Det tog hon och gav trubaduren
Att sätta på lutan sin
Då hördes det steg i tamburen
Och greven själv trädde in

Och greven, han skramla med svärdet
Och skratta ett vansinnigt skratt
Och sade: "Min sköna, hur är det?
Min nådiga, hur är det fatt?

Vem fan är den där figuren?
Vad gör han i grevens härd?"
Och han pekade på trubaduren
Med sitt långa, blodiga svärd

Grevinnan, som nyss hade dånat
Hon sade: "Det är ju en narr
Och alldeles nyss har han lånat
Ett band till sin gamla gitarr"

"Det där låter fasen så troligt"
Sa greven och mönstrade dem
"O, Rickard", sa hon, "så roligt
Så roligt att du kom hem."

"Å, jaså, förlåt, lilla flickan"
Sa' greven och strök hennes kind
Men trubaduren, han gick, han
Och hängde sig oppe på vinn'

Och liksom av änglar buren
Till ett annat och sällare land
Där svävade trubaduren
I ett rosenrött sidenband

The Troubadour

The countess, she sat at a window
She sat in her maiden's bower
In a nightgown with golden patterns
Then came a happy troubadour

Come in here and play a tune!
My husband is in a foreign land."
"Your beauty, my lady, I want to praise
If you give me your heart and hand."

The countess, she wrung her hands
"My husband, he is gone, my friend
He fights in foreign lands
And will probably never come again

Come in here and play a tune
So sad I am in my mind"
"Your beauty, my lady, I want to praise"
Said the singer and climbed in

He plucked the lute and said:
"Ah, give me your heart and hand"
And around her waist she had
A crimson silk ribbon

She took it and gave it to the troubadour
To put on his lute
Then footsteps could be heard in the anteroom
And the count himself stepped in

And the count, he rattled his sword
And laughed like a maniac
And said: "My fair one, how is it?
My gracious, what's the matter?

Who the hell is that figure?
What is he doing in the count's hearth?"
And he pointed to the troubadour
With his long, bloody sword

The countess, who had just fainted
She said: "It is but a fool
And just now he has borrowed
A ribbon for his old guitar"

"That sounds really believable"
Said the count and examined them
"O, Richard", she said, "so funny
So funny that you came home."

"Oh, I see, excuse me, dear girl"
Said the count and stroked her cheek
But the troubadour, he went, he did
And hanged himself on the wing

And as if carried by angels
To another and happier land
There hovered the troubadour
In a crimson silk ribbon