Paroles et traduction Freddie Wadling - Tjenare Mollberg

Tjenare Mollberg

Tjänare, Mollberg, hur är det fatt?
Var är din harpa, var är din hatt?
Ack, hur din läpp är kluven och stor!
Var har du varit? Svara, min bror!
Till Rostock, min far,
Min harpa jag bar;
Där börjas krakel
Om mej och mitt spel;
Och bäst jag spelte, pling plingeli plång,
Kom en skoflickare hjulbent och lång,
Högg mig på truten. Pling plingeli plång.

Hur såg han ut? Jo, surögd och klen,
Svarta skinnbyxor, mörkblåa ben,
Uppfästad hatt med guldträns och band,
Randiger nattrock och käpp uti hand.
Just så såg han ut,
På västen ett spjut
Satt i ett gehäng,
Och när han blev sträng,
Slog han i verkstan, pling plingeli pläng,
Så att där darra båd' fållbänk och säng,
Fönster och dörrar. Pling plingeli pläng.

Jag satt och spelte nykter och sur
Drottningens polska i Polen, G-dur;
Runt kring mig satt förståndiga män;
Den drack ett stop, ett halvstop drack den.
Men hur var det fatt,
Slog en av min hatt,
En ann sad' åt mej:
Vad fan angå dej
Polens affärer? Pling plingeli plång.
Spela ej polska men lär dig en gång
Ha tand för tunga. Pling plingeli plång.

Hör, min Maecenas, hör vad som sker:
Jag satt så nöjd och drack mitt kvarter,
Talte helt högt om Pol'ns konjunktur.
Veten, god'herrar, sad' jag och drack ur,
Att ingen monark
I världen så stark
Förmår i sitt land
Förbjuda min hand
Att på min harpa, pling plingeli pläng.
Och det så länge där finnes en sträng,
Spela en polska. Pling plingeli pläng.

Nu satt i vrån en gammal sergeant,
Tvenne notarier och en stånddrabant;
De ropa: slå! skoflickarn har rätt,
Polen är straffat, dess öde utmätt.
Ur skrubben kom fram
En vindögd madam,
Slog harpan i kras
Med flaskor och glas.
Skoflickarn högg mig, pling plingeli plång.
Bak uti nacken en skårsa så lång.
Där har ni saken. Pling plingeli plång.

Rättvisa värld, nu frågar jag sist:
Led jag ej orätt? — Mollberg, jo visst.
Lider jag ej oskyldigt? Gutår!
Harpan är sönder och näsan är sår.
Tvi, sådan förtret!
Ej bättre jag vet
än fly ur mitt land
Med harpan i hand,
Spela för Bacchus och Venus, kling klang,
Bland virtuoser ta stämma och rang.
Följ mig, Apollo! Pling plingeli plang.

Hey there, Mollberg

Hey there, Mollberg, how are things?
Where is your harp, where is your hat?
Oh, how your lip is split and large!
Where have you been? Answer, my brother!
To Rostock, my father,
My harp I carried;
There trouble started
About me and my playing;
And as I played my best, pling plingeli plang,
Came a shoemaker, bowlegged and tall,
Hit me on the mouth. Pling plingeli plang.

What did he look like? Well, sullen and thin,
Black leather pants, dark blue legs,
Cocked hat with gold braid and band,
Striped nightgown and cane in hand.
That's what he looked like,
On his vest a spear
Stuck in a hanger,
And when he got angry,
He'd hit the workshop, pling plingeli plang,
So that both the workbench and bed would shake,
Windows and doors. Pling plingeli plang.

I sat and played sober and glum
The Queen's polska in Poland, G major;
Around me sat sensible men;
One drank a pint, half a pint drank the other.
But how did it happen,
One knocked off my hat,
Another said to me:
What the hell do you care
About Poland's affairs? Pling plingeli plang.
Don't play polska but learn once
To hold your tongue. Pling plingeli plang.

Listen, my Maecenas, hear what happens:
I sat so content and drank my quarter,
Spoke quite loudly about Poland's economy.
Know, gentlemen, I said and finished my drink,
That no monarch
In the world so strong
Can in his land
Forbid my hand
To on my harp, pling plingeli plang.
And that as long as there is a string,
Play a polska. Pling plingeli plang.

Now sat in the corner an old sergeant,
Two notaries and a royal guard;
They shouted: hit him! the shoemaker is right,
Poland is punished, its fate is sealed.
Out of the closet came
A cross-eyed madam,
Smashed the harp to pieces
With bottles and glasses.
The shoemaker stabbed me, pling plingeli plang.
In the back of the neck a gash so long.
There you have it. Pling plingeli plang.

Just world, now I ask you lastly:
Did I not suffer injustice? — Mollberg, yes indeed.
Do I not suffer innocently? Cheers!
The harp is broken and the nose is sore.
Ugh, such annoyance!
I know no better
Than to flee my land
With harp in hand,
Play for Bacchus and Venus, kling klang,
Among virtuosos take my place and rank.
Follow me, Apollo! Pling plingeli plang.