Paroles et traduction Fredrik Jonsson - Lämnade Länder

Lämnade Länder

Ränderna går aldrig ur, dom har ristats för djupt
Jag tror jag förstår det nu
Det som en gång tog sin början kommer aldrig ta slut
Vi hade vinden i håret på två Crescent-hjul
Som slog mot traktorspåret
I gruset på väg till sjön i en sommar blå o gul

Vi kommer aldrig dit igen men vi har kvar våra band
O vi har kvar alla minnen
Jag hör ekot ibland av sången från ett lämnat land

Jag minns det som en fin tid när grunderna las
Jag var rädd om min tid
Jag tog hand om min gåva som sköraste blomma i vackraste vas
O jag mötte min kärlek, o hon blev kvar några år
När rubinen blev rosablek
Sögs vi in i slentrian o fick förstå att kärleken är svår

Gud välsigne dig, min vän o alla andra vid min hand
Ni är den vackraste kör
Som kan höras i ekot av sången från ett lämnat land

Det som är gjort bleknar bort
Inga brutna horisonter så långt jag kan se
Jag håller vilda drömmar kort
Jag vill ha nånting att tro på; nåt att känna, nåt att se

Jag ser en man som håller hårt i en liten pojkes hand
Han tycker det är svårt
Att höra ekot av sången från ett lämnat land

Ränderna går aldrig ur vad än vägen lär
Vi kliver självmant in i den bur
Vi lämnat - vi är dom barn vi blev, vi blir dom barn vi är
Samma vågor rullar in på samma urgamla stränder
O som viskningar i vinden
Hör jag ekot av sånger från lämnade länder

Abandoned Countries

The lines never fade, they have been carved too deep
I guess I understand it now
What once began will never end
We had the wind in our hair on two Crescent wheels
That hit the tractor track
In the gravel on the way to the lake in a summer blue o yellow

We will never go there again but we still have our connections
And we still have all the memories
I hear the echo sometimes of the song from an abandoned land

I remember it as a great time when the foundations were laid
I was careful with my time
I took care of my gift like the most fragile flower in the most beautiful vase
And I met my love, and she stayed for a few years
When the ruby turned rose-like
We were drawn into the routine and made to understand that love is difficult

God bless you, my friend and all the others by my hand
You are the most beautiful choir
Which can be heard in the echo of the song from an abandoned land

What is done fades away
No broken horizons as far as I can see
I keep the wild dreams short
I want something to believe in; something to feel, something to see

I see a man who holds on tightly to the hand of a small boy
He finds it difficult
To hear the echo of the song from an abandoned land

The lines never fade whatever the path teaches
We step into that cage of our own free will
We left – We are the children we became, we become the children we are
The same waves roll in on the same ancient beaches
And like whispers in the wind
I hear the echo of songs from abandoned countries