Vin Och Rosor - Glenmark Eriksson Strömstedt traduction en allemand

Vin Och Rosor

Jag minns den kvällen som den var igår,
Hur jag väntade i hörnet där vi alltid brukar ses

Det var kallt och mörkt, det regna' nåt förbannat
Jag borde gjort nåt annat
Jag hade vin och rosor, men du var inte där

Jag väntade tills jag var genomblöt och sen tog jag bussen
Den stannade på andra sidan stan, du var inte hemma

Jag titta' genom fönstret, jag börja' ana mönstret,
Jag hade vin och rosor, men du var inte där

Kan jag nånsin bli förlåten för synden jag begått?
Kan jag någonsin bli fri från den cell jag sitter i?
Jag ligger här och gömmer gråter och sonar mina brott
Och så högt jag nånsin kan, så ropar jag ditt namn

Jag hade just bestämt mig för att gå, när det kom en taxi
Dörrarna slogs upps och där var du
Du var inte ensam

Jag badade i skammen, jag hatade den mannen,
Och jag stod kvar och jag var hård och kall som is

Kan jag nånsin bli förlåten för synden jag begått?
Kan jag någonsin bli fri från den cell jag sitter i?
Jag ligger här och gömmer gråter och sonar mina brott
Och så högt jag nånsin kan, så ropar jag ditt namn

Med handen i min ficka gick jag fram och du såg mig komma
I luften flög en doft av hård metall

Och i nästa stund så låg du där på marken, jag flydde ut i parken
Jag hör sirener, de blir bara fler och fler
Jag hade vin och rosor, nu finns du inte mer

Wein Und Rosen

Ich erinnere mich an den Abend, als wäre er gestern gewesen,
Wie ich an der Ecke wartete, wo wir uns immer treffen

Es war kalt und dunkel, es regnete verdammt stark
Ich hätte etwas anderes tun sollen
Ich hatte Wein und Rosen, aber du warst nicht da

Ich wartete, bis ich durchnässt war, und dann nahm ich den Bus
Er hielt am anderen Ende der Stadt, du warst nicht zu Hause

Ich schaute durch das Fenster, ich begann das Muster zu ahnen,
Ich hatte Wein und Rosen, aber du warst nicht da

Kann mir jemals die Sünde vergeben werden, die ich begangen habe?
Kann ich jemals frei werden von der Zelle, in der ich sitze?
Ich liege hier versteckt, weine und sühne meine Verbrechen
Und so laut ich nur kann, rufe ich deinen Namen

Ich hatte mich gerade entschieden zu gehen, als ein Taxi kam
Die Türen flogen auf und da warst du
Du warst nicht allein

Ich badete in der Scham, ich hasste diesen Mann,
Und ich blieb stehen und war hart und kalt wie Eis

Kann mir jemals die Sünde vergeben werden, die ich begangen habe?
Kann ich jemals frei werden von der Zelle, in der ich sitze?
Ich liege hier versteckt, weine und sühne meine Verbrechen
Und so laut ich nur kann, rufe ich deinen Namen

Mit der Hand in meiner Tasche ging ich vor und du sahst mich kommen
In der Luft lag ein Geruch von hartem Metall

Und im nächsten Moment lagst du dort auf dem Boden, ich floh in den Park
Ich höre Sirenen, es werden immer mehr und mehr
Ich hatte Wein und Rosen, jetzt gibt es dich nicht mehr