Paroles et traduction Helen Sjöholm - Du måste finnas (Live)

Du måste finnas (Live)

Du fördrev mig, Gud
Från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling
Och det ödet finner jag mig i

Men du tog mitt barn
Och du tar mig från min man
Jag kan inte längre se en mening
Vad är det du vill?
Vad ska jag tro...

Tanken är svindlande
Framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt
Och nu darrar min själ inför svaret
Att du inte finns till
Fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till
Ja, vad gjorde jag då?

Nej, du måste finnas
Du måste
Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är 'om', om jag bett alla böner förgäves
Om du inte finns till
Vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till
Vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas
Du måste
Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns

Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns

Thou Must Exist (Live)

Thou didst cast me out, God
From my homeland I was torn
Here I am a refugee and a stranger
And that fate I accept

But thou hast taken my child
And thou art taking me from my husband
I can no longer see any meaning
What is it thou wantest?
What am I to believe...

The thought is dizzying
Before me yawns an abyss
My whole being rebels and would say no
The question is raised
And now my soul trembles before the answer
That thou dost not exist
Though I have believed in thee

Who would help me endure life out here?
Who would give me the strength I must have?
Who would comfort me, I am so small on earth?
If thou didst not exist
Yes, what would I do then?

No, thou must exist
Thou must
I live my life through thee
Without thee I am a splinter on a dark and stormy sea
Thou must exist
Thou must
How couldst thou then forsake me?
I would be nowhere
I would be nothing if thou didst not exist

Never before have I had it in speech or thought
The small word that frightens and torments me so
The word is 'if', if I have prayed all prayers in vain
If thou dost not exist
What shall I do then?

Who would feel my remorse and then forgive?
The peace of mind, yes, who would grant me that?
Who would then take me to himself after death?
If thou didst not exist
Who would take care of me then?

No, thou must exist
Thou must
I live my life through thee
Without thee I am a splinter on a dark and stormy sea
Thou must exist
Thou must
How couldst thou then forsake me?
I would be nowhere
I would be nothing if thou didst not exist

Thou must exist
Thou must
How couldst thou then forsake me?
I would be nowhere
I would be nothing if thou didst not exist