Paroles et traduction Håkan Hellström - Gatan fram (live)

Gatan fram (live)

Jag låg i rännsten med Anne-Louise, ifrån himlen föll regnet ner
Och det var timmarna innan hon rest sin väg och jag druckit ännu mer
Du sa inte förlåt, jag sa ingenting, vad skulle det tjäna till?
Du var någon som gick bredvid när jag gick gatan fram

Plura Jonsson, var bor du nu för tiden?
Jag bor kvar i stan, varje dag och natt ser jag samma ansikten
Ibland har jag kunnat höra ditt skratt, jag har sett ditt leende
För ett ögonblick mellan hjärtats slag stod du åter framför mig
Men det var bara nåt som kom över mig när jag gick gatan fram, Anne-Louise

John har slutat på kakfabriken, han sjunger på gatorna
Jag tog min son till skansen igår för att skratta åt aporna
Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd
Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram, Anne-Louise

Jag skriver till dig från en musikerloge som mest liknar ett cykelgarage
Och på mitt kavajuppslag sitter din brosch, på bordet ligger kvällens gage
Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd
Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram
Du och jag vi möts säkert en dag när vi går gatan fram, Anne-Louise

Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise

Street Ahead (live)

I lay in the gutter with Anne-Louise, rain fell from the sky
And it was hours before she left and I drank even more
You didn't say sorry, I didn't say anything, what would be the point?
You were someone who walked beside me as I walked down the street

Plura Jonsson, where do you live now?
I still live in town, every day and night I see the same faces
Sometimes I could hear your laugh, I have seen your smile
For a moment between heartbeats you stood before me again
But it was just something that came over me as I walked down the street, Anne-Louise

John has left the biscuit factory, he sings in the streets
I took my son to the zoo yesterday to laugh at the monkeys
Crushes are easy to forget, for some they are a way of life
I live on what I get into sometimes when I walk down the street, Anne-Louise

I'm writing to you from a musician's dressing room that looks more like a bike garage
And on my lapel is your brooch, on the table is tonight's fee
Crushes are easy to forget, for some they are a way of life
I live on what I get into sometimes when I walk down the street
You and I will surely meet one day when we walk down the street, Anne-Louise

Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise