Paroles et traduction Lars Winnerbäck - Rusningstrafik

Rusningstrafik

Duvorna går runt och pickar smulor i betongen där jag står
Väntande i tunnelbanedån
Ja, de som skulle vara fredssymboler, skiter på perrongen och jag förstår
Jag skulle själv gjort samma sak om jag kunde flyga härifrån
Jag antar att du går till någon ödslig krog i natt, denna mörka natt
Det är ett sätt att stänga av
Det hänger nån slags boxershortsmodell i alla fönster där jag går
Och undrar om jag vill se ut som han
Ja, det, som skulle va kalsonger, blir en pil i våra mönster hur vi mår
Beror på vad det står, att sån är kvinna och sån är man
Jag antar att du gömmer dig under täcket nu inatt, denna kalla natt
Det är ett sätt att stänga av
Och där kan tankarna få tänka som de vill
Där finns det inga flimmerljus som hjälper till
I tunnelbanedån dövas de inre tysta skriken
Det är svårt att få en plats här i rusningstrafiken
Allting går så fort, sen någon har sagt att tid är pengar går vi på
Fast tiden är väl gratis, vad jag vet
Sömntabletter tycks va effektivare än sängar sen när då?
Vi irrar vidare i rusningen, i varsin ensamhet
Jag antar att du proppar hjärnan full med Panodil och Cipramil
Det är ett sätt att hänga med
Och prylarna far runt och slickar sår som aldrig läker, rulla på
Orsaken vill ingen ens förstå
För nån har sagt att har man gott om pengar är man säker, för vadå?
Jag menar kylan, mörkret, stan och stressen hittar dig ändå
Så jag antar att du längtar ut till skogen då och då, det verkar så
Där man kan slippa hänga med
Och där kan fötterna få ströva som de vill
Där hjälper inga tåg och rulltrappor till
I tunnelbanedån dövas de inre tysta skriken
Det är svårt att få en plats här i rusningstrafiken
Ja, människor går runt och pickar smulor i betongen på ackord
Och rusandes i tunnelbanedån
Vi som skulle vara människor blir stoft i konkarongen, själavård
Skjuts upp till efter döden när vi flugit härifrån
Jag antar att du vänjer dig, jag antar att du vet ensamhet
Det är det enda vi har kvar

Rush Hour Traffic

Pigeons walking around and pecking at crumbs in the concrete where I stand,
Waiting in the roar of the subway.
Yes, the ones that should be symbols of peace, shit on the platform and I understand.
I myself would have done the same if I could fly away from here.
I guess you're going to a deserted tavern tonight, on this dark night,
It's a way to shut down.
There hangs some kind of boxer shorts model in every window where I go,
And I wonder if I want to look like him.
Yes, what were supposed to be underpants, becomes an arrow in the patterns of how we feel.
Depending on what's written, that such and such is a woman and such and such is a man,
I guess you're hiding under the covers right now, on this cold night,
It's a way to shut down.
And there your thoughts can think as they please,
There are no flickering lights to help,
The silent inner screams are deafened by the roar of the subway.
It's hard to get a seat here in rush hour traffic,
Everything goes so fast, after somebody said that time is money, we move on.
But time is free, as far as I know.
Sleeping pills seem to be more effective than beds, when was that?
We continue to wander in the rush hour, in our separate loneliness.
I guess you're stuffing your brain with Panodil and Cipramil,
It's a way to keep up.
And the gadgets rush around and lick wounds that never heal, rolling on.
Nobody even wants to understand the cause,
Because someone has said that if you have plenty of money, you are safe, from what?
I mean the cold, the darkness, the city and the stress find you anyway.
So I guess you long to go to the forest every now and then, it seems like it.
There you can escape keeping up.
And there your feet can wander as they please,
Trains and escalators are useless there.
The silent inner screams are deafened by the roar of the subway.
It's hard to get a seat in this rush hour traffic.
Yes, people are walking around and pecking at crumbs in the concrete on piecework,
And rushing along in the roar of the subway.
We who were supposed to be human beings become dust in the human zoo, pastoral care.
Postponed until after death, when we've flown away from here.
I guess you get used to it, I guess you know loneliness,
It's the only thing we have left.