Paroles et traduction Lars Winnerbäck - Söndermarken - Live Sentrum Scene Oslo 5 september 08

Söndermarken - Live Sentrum Scene Oslo 5 september 08

Så som himlen ser ut
En tisdag över skolans
Kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
Och det luktar från bespisningen
Halvhjärtad husmanskost
Och löven ligger klistrade
Mot marken
Gråvita skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
En cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
Ser jag när jag blundar
Och nånstans där så blev jag
Den jag är
Jag ser gitarren i butiken
Symbolen för att skolka
Sagan om ett uppror
Drömmen om en högre höjd
Ett sjörövarskepp
Som blåser rätt in i Los Angeles
Och stjärnorna som glittrar
Och ingen jävel når mig
Nånsin mera
En enda ambition
Att få brudarna från Berga
Att skratta eller gråta
Och rymma över taken
Bort från regelboken, stöveltrampet,
Tegelväggen, la isla bonita
Och dom brandgula
Stolarna man staplar
På varandra
Parkeringshus byggdes
Ett litet steg för människan
Ett stort steg för betongen
Och den rotlösa känslan
Som ännu ett hinder
På vägen mot den råa romantiken
Och gitarren i butiken
Och flykten
över taken
Man la klossar över ängen
Med små fönster och dörrar
Det var slogans överallt
Från alla medelbeiga firmor
Och en skivaffär i centrum
Som ett hål genom kulissen
Ut i verkligheten, drömmen
Ut till färgerna man bara
Ser på bio
Vi bildade band och blåste ringar
Drog med handen genom jorden
Fyllde naglarna med lera
Av all yta som vi skrapade
För nånstans under lagren
Av tätortstimotej
Bredde stora världen ut sig
Utan farthinder och Konsumkort
Och nypon
Vi satte båtarna i bäcken
Såg dom flyta in i tunneln
Kanske vidare mot Vättern
Och kanalen ut till Nordsjön
över vågorna mot Irland
Ut på havet och sen blåsa
Iväg och aldrig komma tillbaka
Mer till bäcken
Där det började
Jag ser den gräddgula färgen
Den moderna men diskreta
En helhet får det enkla
Bara fälla upp och skruva
Men ändå alltid nåt
Som ville jaga och förvirra
Nåt som inte var Ikea
Nåt som inte hade lösningen
I kanten
Jag hör det inrökta ljudet
Från en replokal vid tågstation
Bland speditionslokaler
Och bortglömda depåer
Det stumma, dova skinnet
Och basen som darrar i gallret
Och glaset och det doftar
Just som asfalt gör
Om hösten
Vi gömde Fibban under stenen
Willes vin i busken
Hela dungen var ett mikro-Vegas
Ladan bytte hänglås
Och ovan allt en himmel
Liksom silad ifrån kusten
Med det lilla som blev över
Efter vågorna och stormarna
Och skummet
Jag kan inte återvända
En brottsplats måste vila
Flyktbilen är dumpad
Stålarna är rena
Nu bygger vi ett nytt hem
Startar upp och börjar om
Söndermarken jagar mig
Men jag är inte där

Söndermarken - Live Sentrum Scene Oslo September 5th, 2008

Like the sky looks
On a Tuesday above the school's
Municipal corridors
Four o'clock in October
Just before it gets dark
And the smell from the cafeteria
Half-hearted home cooking
And the leaves are stuck
To the ground
Grayish white clouds
Dentist weather
Some excavator tearing up
A bike path by the soccer field
And rosehip bushes, rosehip bushes
All the way rosehip bushes
I see when I close my eyes
And somewhere there I became
Who I am
I see the guitar in the store
The symbol for skipping school
The story of a rebellion
The dream of a higher height
A pirate ship
That blows right into Los Angeles
And the stars that glitter
And no bastard reaches me
Ever again
A single ambition
To make the girls from Berga
To laugh or cry
And escape over the rooftops
Away from the rulebook, the stomping boots,
The brick wall, la isla bonita
And the fiery yellow
Chairs that you stack
On top of each other
Parking garages were built
A small step for man
A giant leap for concrete
And the rootless feeling
As yet another obstacle
On the way to raw romance
And the guitar in the store
And the escape
over the rooftops
They laid blocks over the meadow
With small windows and doors
There were slogans everywhere
From all the beige companies
And a record store downtown
Like a hole through the backdrop
Out into reality, the dream
Out to the colors you only
See at the movies
We formed bands and blew rings
Ran our hands through the earth
Filled our nails with clay
From all the surface we scraped
Because somewhere under the layers
Of urban timothy grass
The big world spread out
Without speed bumps and grocery store cards
And rosehips
We put the boats in the stream
Saw them float into the tunnel
Maybe further towards Vättern
And the canal out to the North Sea
Over the waves towards Ireland
Out to sea and then blow
Away and never come back
More to the stream
Where it began
I see the cream-yellow color
The modern but discreet
A whole gets the simple
Just unfold and screw
But still always something
That wanted to chase and confuse
Something that wasn't Ikea
Something that didn't have the solution
On the edge
I hear the smoky sound
From a rehearsal room by the train station
Among forwarding offices
And forgotten depots
The mute, dull skin
And the bass that trembles in the grate
And the glass and it smells
Just like asphalt does
In the fall
We hid the Fibban under the stone
Wille's wine in the bush
The whole grove was a micro-Vegas
The barn changed padlocks
And above all a sky
As if filtered from the coast
With the little that was left
After the waves and the storms
And the foam
I can't return
A crime scene must rest
The getaway car is dumped
The money is clean
Now we're building a new home
Starting up and starting over
Söndermarken chases me
But I'm not there