Paroles et traduction Lars Winnerbäck - Under Månen

Under Månen

Fru Bast hälsade på den natten, fri från alla domedagsdressyrer
Månen stod i zenit över ån
I Dionysos vinkapell satt älvorna och skåla med satyrer
Och vi hylla vår förgängelsedemon
Det var sommar och du skulle härifrån
Och jag såg bjälken i mitt öga men sån insikt hjälper föga
När Fröja plockat ut sitt honorar
Då vill man skrika börja om och stanna kvar
Men vem hör en sådan sliten kommentar?
Inga svar
Men stjärnor föll och älvor höll oss fångna i ett avsked under månen
Domedagsprofeter satt och grät
Och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen
En kyss i Dionysos tête à tête
Ett snedsteg av förlåt som jag förlät
För månen har en kraft som förnuftet aldrig haft och aldrig får
Och då går det som det går
Sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår
Fast inga toner kan förklara hur jag mår
Och det blev sent och det blev tyst
Och när Bacchus hade kysst oss blev du rädd och jag blev stel
Och du sa allt det här är fel
Men alla älvor höll oss kvar och nu var döden uppenbar
Vid vårat avsked under månen
Och timmarna vi hade och som gick försvann med tanken bort i dimman
Vi vände innan Venus syntes klart
Och landa i en säng med valda ord och såg vår sista vargatimme
Satyrer vände hem från fläkt och fart
Det va lugnt och tyst men knappast underbart
För är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet
Nu var vi två men ensamheten gav sig på
Och den anföll med ett tal om allt jag inte kunde få
Och du såg det men du bad mig inte gå, men förstå
Och det vart en sekund av evighet och en sekund av osynliga tårar
I Dionysos dissonans
En sekund var klarsynt och förstod att jag var en av tusen dårar
Som hoppas harmoni och tolerans
Men letar så febrilt i älvors dans
Så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument
Och sagan fick det slut den skulle ha
Men det var sommar då och natten blev ju bra så det va vackert
Men det såg jag först idag
Och när jag vandrar ut ikväll till Dionysos vinkapell och ser satyrer höja glas
Och älvor dansa i extas
Jag vinglar sakta ner till ån och sänder hälsning därifrån
Till en drottning under månen

Under the Moon

Lady Bast visited that night, free from all doomsday drills
The moon stood at its zenith over the river
In Dionysus' wine chapel, fairies sat and toasted with satyrs
And we paid tribute to our transience demon
It was summer and you were leaving
And I saw the beam in my own eye, but such insight helps little
When Freya has collected her fee
Then one wants to scream, start over, and stay
But who hears such a worn-out comment?
No answers
But stars fell and fairies held us captive in a farewell under the moon
Doomsday prophets sat and cried
And words of reconciliation came to life, unheard of on the phone
A kiss in Dionysus' tête-à-tête
A misstep of forgiveness that I forgave
For the moon has a power that reason never had and never will
And then it goes as it goes
Then I want to write down everything I've seen so someone understands
Though no notes can explain how I feel
And it grew late and it grew quiet
And when Bacchus had kissed us, you became scared and I became stiff
And you said all this is wrong
But all the fairies held us back and now death was apparent
At our farewell under the moon
And the hours we had and that passed vanished with the thought into the fog
We turned before Venus appeared clearly
And landed in a bed with chosen words and saw our last wolf hour
Satyrs returned home from the breeze and bustle
It was calm and quiet but hardly wonderful
Because if you're tired of loneliness, silence has lost its dignity
Now we were two, but loneliness attacked
And it attacked with a speech about everything I couldn't get
And you saw it but you didn't ask me to leave, but understand
And it became a second of eternity and a second of invisible tears
In Dionysus' dissonance
A second was clear-sighted and understood that I was one of a thousand fools
Who hope for harmony and tolerance
But search so feverishly in the dance of fairies
So I went home, so consistently, to myself and my instruments
And the story got the ending it was supposed to have
But it was summer then and the night turned out well, so it was beautiful
But I only saw that today
And when I wander out tonight to Dionysus' wine chapel and see satyrs raise their glasses
And fairies dance in ecstasy
I slowly stagger down to the river and send greetings from there
To a queen under the moon