Paroles et traduction Lars Winnerbäck - Vinter Över Ån

Vinter Över Ån

"Det var nånting jag skulle fråga" sa han strax efter la han på
Det var väl inte så viktigt
Men det växte sig försiktigt I hennes huvudvärk ändå
Som en gnagande fråga
Hon åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån
Fast han säkert redan flyttat där ifrån
Tiden går och hösten fryser till
Och blir till vinter över ån
Det var nånting hon skulle svarat
Nånting som hon kom på
När hon läste I en tidning
Nånting om ensamhetsförtvirning
Inget särskilt men ändå
Hon skulle säkert förklarat nånting
Hon går hem förbi hans lägenhet har dom målat och byggt om
Han har väl säkert tatt' sig loss och vänt sig om
Från stan så väntar höst som fryser till
Och blir till vinter över dom
Han kunde frågat hur hon kände
Och förklarat vad som hände
Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier
Dom kunde säkert tagit en fika.
Han skulle sett att dom var lika
Här står nu hon med huvudvärk och svär I grubblerier
Finns inte plats för några tårar nu
När hans och hennes mark har blivit till en öken
Ingen lek att vara fröken
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta dårar
Och hennes varma mjuka rum är nu blivit en benvit korridor
Där hon om natten går å svär å bits och slår
Å tiden går och hösten fryser till
Och det är långt till nästa vår
Det glömmts ett hjärta kvar I frosten
En man som aldrig aldrig skrev
En man som undrar om hon gråter
Och kanske hon förlåter om hon fick veta om hans brev
Som ligger kvar på posten
Han åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån
Fast hon säkert redan flyttat där ifrån
Tiden går och hösten fryser till
Och det blir vinter över ån
Han ville fråga hur hon kände
Och förklara vad som hände
Han ville säga nått om alla sina goda teorier
Han skulle gärna ta en fika
Och han vet att dom är lika
Lika komiska när båda trampar runt I grubblerier

Winter Over the River

"There was something I wanted to ask," he said and hung up shortly afterwards
It probably wasn't so important
But it cautiously grew in her head anyway
Like a nagging question
She goes into town sometimes and wanders around there like a fool
Even though he has probably already moved away
Time passes and autumn turns into frost
And becomes winter over the river
There was something she wanted to answer
Something she thought of
When she read in the newspaper
Something about the confusion of loneliness
Nothing special but still
She would have explained something for sure
She walks home past his apartment; they have painted and remodeled
He has probably gotten loose and turned around
Autumn's wait from the city turns into frost
And becomes winter over them
He could have asked how she felt
And explained what happened
He could have said something about all his good theories
They could have had a coffee.
He would have seen that they were the same
Here she stands with a headache and swears in broodiness
There is no room for tears now
When his and her ground has turned into a desert
Being a schoolmarm is no joke
Her hug has become a kick against those stiff silent fools
And her warm soft room has now become an off-white corridor
Where she paces at night and swears and bites and hits
And time passes and autumn turns into frost
And it is a long way to next spring
A heart has been left behind in the frost
A man who never wrote
A man who wonders if she cries
And maybe she will forgive if she learns about his letter
That is still lying at the post office
He goes into town sometimes and wanders around there like a fool
Even though she has probably already moved away
Time passes and autumn turns into frost
And it becomes winter over the river
He wanted to ask how she felt
And explain what happened
He wanted to say something about all his good theories
He would gladly have a coffee
And he knows they are the same
Equally comical when they both plod around in broodiness