Paroles et traduction Mange Hellberg - Maskrosbarn

Maskrosbarn

Jag föddes på St: Görans men jag lovar livet blev ingen fest.
Jag fick ju pappas ögon men han spela bort vårt liv på en häst.
Så vi satte oss på tåget jag och mamma och bara åkte nånstans.
Inget mera kvinnojouren och aldrig mer ambulans.
Vi hamnade i Sundsvall i en etta långt bort ifrån dig.
En farsa utan kärlek är som ingen farsa alls enligt mig.
Så jag började i ettan med att glömma att du en gång fanns.
Och skulle vi ses igen så är det du som åker ambulans.
Jag blev ett maskrosbarn.
En ful fasad för sanningen.
(För sanningen)
Ett maskrosbarn som snart blev van behandlingen.
(Behandlingen)
Var inte feg - Säger jag till mig själv.
Jag hittade mig själv i en trappuppgång 95.
Allt var bara kaos och jag kände det är dags att gå hem.
Så jag viskade till snuten: "Kan ni köra mig hem till min port".
För jag visste hela tiden att jag skulle kunna bli något stort.
Jag flyttade ner till stockholm för att göra mitt livs karriär.
Och jag byggder upp ett luftslott som slutade sisådär.
Så jag flydde hem till Norrland för att börja om en gång till.
För att hotet under sängen hade blivit min spegelbild.
Jag blev ett maskrosbarn.
En ful fasad för sanningen.
(För sanningen)
Ett maskrosbarn som snart blev van behandlingen.
(Behandlingen)
Var inte feg - Säger jag till mig själv.
Genom all misär.
Ser jag ju denna tiden som den jag faktiskt är.
(Som den jag faktiskt är).
Så vart du än begär.
Hade jag inte kommit hit om jag inte hade varit här.
(Om jag inte hade varit här).
Jag blev ett maskrosbarn.
En ful fasad för sanningen.
Ett maskrosbarn som snart blev van behandlingen.
Ag blev ett maskrosbarn.
En ful fasad för sanningen.
(För sanningen)
Ett maskrosbarn som snart blev van behandlingen.
(Behandlingen)
Var inte feg - Säger jag till mig själv.

Dandelion Child

I was born at St: Göran's, but I promise life wasn't a party.
I got my father's eyes, but he gambled away our life on a horse.
So we got on a train, me and mom, and just went somewhere.
No more women's shelter and never ever an ambulance again.
We ended up in Sundsvall, in a one-room flat far away from you.
A father without love is not a father at all, in my opinion.
So I started in first grade by forgetting that you ever existed.
And if we ever meet again, you're the one who'll be riding in an ambulance.
I became a dandelion child.
A pretty facade for the truth.
(For the truth)
A dandelion child who soon got used to the treatment.
(The treatment)
Don't be a coward - I tell myself.
I found myself in a stairwell, in 1995.
Everything was just chaos and I felt it was time to go home.
So I whispered to the cops: "Can you drive me home to my apartment building?"
Because I always knew that I could be something great.
I moved down to Stockholm to make a career for myself.
And I built a castle in the sky that ended up so-so.
So I fled home to Norrland to start over again.
Because the threat under the bed had become my reflection.
I became a dandelion child.
A pretty facade for the truth.
(For the truth)
A dandelion child who soon got used to the treatment.
(The treatment)
Don't be a coward - I tell myself.
Through all the misery.
I see this time for what it really is.
(What it really is).
So wherever you go.
I wouldn't have come this far if I hadn't been here.
(If I hadn't been here).
I became a dandelion child.
A pretty facade for the truth.
A dandelion child who soon got used to the treatment.
I became a dandelion child.
A pretty facade for the truth.
(For the truth)
A dandelion child who soon got used to the treatment.
(The treatment)
Don't be a coward - I tell myself.