Paroles et traduction Mauro Scocco - Han Måste Undra

Han Måste Undra

Tiden väntar inte på någon
Var det inte så du sa
För varje människa finns en väg
Ett beslut man måste ta
Jag såg dig nere i parken
Där vi brukade gå
Fortfarande lika vacker
Efter alla dessa år
Och han säger att han älskar dig
Tror att han är allt du ser
Du var bara trött på att vara ensam
Inget konstigt med det

Har du vaknat på morgonen
Vänt dig i din säng
Trott att jag låg brevid dig
Som om ingenting hänt

(Ref) och han måste undra
Varför du tystnar ibland
Varför du undviker vissa kvarter
Han måste undra
När du hör mig på radion
Varför du alltid skruvar ner
Han måste undra...

Jag hör sägas du är lycklig
Det borde göra mig glad
Du sa att åren flög förbi
Du vet jag känner samma sak
Under stjärnornas valv
Där i månens sken
Ligger du också vaken
I er lägenhet
Ligger och vänder dig i sängen
Tänker på vad som kunde vart'
Var allt bara förgäves
Eller gav vi upp för snabbt

Så lycka till nu älskling
Du är värd allt gott
Vi får väl aldrig veta
Hur långt vi kunde nått

He Must Wonder

Time doesn't wait for anyone
Wasn't that what you said
There is a path for everyone
A decision one must make
I saw you down in the park
Where we used to go
Still as beautiful as ever
After all these years
And he tells you that he loves you
Thinks he's all you see
You were just tired of being alone
Nothing strange about that

Do you wake up in the morning
Turn in your bed
Thinking I was lying next to you
Like nothing had happened

(Chorus) and he must wonder
Why you sometimes fall silent
Why you avoid certain neighborhoods
He must wonder
When you hear me on the radio
Why you always turn it down
He must wonder...

I hear you're happy
That should make me glad
You said the years flew by
You know I feel the same
Under the stars
There in the moonlight
Are you also lying awake
In your apartment
Lying and turning in your bed
Thinking of what could have been
Was it all in vain
Or did we give up too quickly

So good luck now, darling
You deserve all the best
We'll never know
How far we could have gone