Paroles et traduction Mikael Wiehe & Ebba Forsberg - Ödets sista bud

Ödets sista bud

Dom satt i parken på en bänk
Två vålnader i skymningen
Hon såg på honom och han kände
Oron i sin kropp
Hon var hans sista hopp
Hans liv var nästa slut
Han hoppades på ödets sista bud

Dom promenerade längs stans kanal
Irrade omkring ett tag
Hamna' på ett pensionat
Med en skylt i blå neon
Och natten var ett tåg
Av hetta, blod och ljus
Han gav sig inför ödets sista bud

I fjärran hördes en saxofon
När hon begav sej därifrån
Igenom persiennens hål
Föll ljuset på hans hand
Hon gav sin sista slant
Till tiggaren vid sitt hus
Och glömde allt om ödets sista bud

Han vakna' i ett naket rum
Konstaterade att det var tomt
Sa till sej själv att allt var lugnt
Och kände ingenting
Han titta' sig omkring
En tomhet utan slut
Kanske var det ödets sista bud

Tiden tickar, klockor slår
Han försöker följa hennes spår
Han hittar henne i hamnen där hon står
Där sjömän i land
Han hoppas få en chans
Hur ska han stå ut
Han ber en bön om ett ödets sista bud

Dom säger, man ska låta bli
Att tyda tecken i mitt liv
Men hon och jag var alltid vi
Fram till vår sista dag
Hon var ett vårens barn
För mej rann tiden ut
Allt på grund av ödets sista bud

Fate's Final Call

We sat in the park on a bench
Two phantoms in the twilight
She looked at him and he felt
The fear in his body
She was his last hope
His life was almost over
He hoped for fate's final call

We walked along the city's canal
Wandered around for a while
Ended up at a boarding house
With a blue neon sign
And the night was a train
Of heat, blood, and light
He surrendered to fate's final call

In the distance, a saxophone could be heard
When she left from there
Through the hole in the blinds
Light fell on his hand
She gave her last change
To the beggar at her house
And forgot all about fate's final call

He woke up in a bare room
Noted that it was empty
Told himself that everything was okay
And felt nothing
He looked around
An emptiness without end
Maybe it was fate's final call

Time ticks, clocks strike
He tries to follow her trail
He finds her in the harbor where she stands
Where sailors are on shore
He hopes to get a chance
How will he endure
He prays for a final call from fate

They say you should avoid
Interpreting the signs in my life
But she and I were always we
Until our last day
She was a child of spring
Time ran out for me
All because of fate's final call