Paroles et traduction Mikael Wiehe - Johanna ifrån Orléans

Johanna ifrån Orléans

Igenom natten red hon fram
Johanna ifrån Orleans
Inget följe, inget hov
Bara elden följde i hennes spår

Hon sa, jag är så trött på krig
Jag längtar till ett vanligt liv
En bröllopsklänning, ren och vit
Att hänga på min glupande aptit

Vad det du säger gör mig glad
Jag har sett dig rida natt och dag
Och nånting djupt i mig begär
Att äga nån så kylig och så fjär

Och vem är du som döljer dig
I röken och förföljer mig
Jag är elden, röd och het
Och jag älskar dig för ditt högmod och för fin avskildhet

Eld, sa hon, gör kroppen kall
Jag vill komma i din famn
Och så steg hon in i eldens ljus
För att bli hans älskarinna, för att bli hans brud

Och tätt intill hans heta bröst
Där fann Johanna äntli'n tröst
Och över bröllopsföljets hop
Såg brudens klänning sväva liksom sot

Tätt intill hans heta bröst
Där fick Johanna äntli'n tröst
Och hon förstod att det var sant
Att om han var eld, ja då måste hon va halm

Jag såg Johanna när hon brann
Och hennes ögons stjärneglans
Jag längtar själv till eldens lek
Men måste den va så plågsam? Måste den va så het?

Måste den va så plågsam? Måste den va så het?

Joan of Arc

Through the night she rode
Joan of Arc
No retinue, no court
Only the fire followed her trail

She said, I'm so tired of war
I long for an ordinary life
A wedding dress, pure and white
To hang on my voracious appetite

What you're saying makes me happy
I've seen you riding day and night
And something deep within me desires
To possess someone so cold and so aloof

And who are you who hides
In the smoke and pursue me
I am the fire, red and hot
And I love you for your arrogance and for your fine seclusion

Fire, she said, chills the body
I want to come into your embrace
And so she stepped into the firelight
To become his mistress, to become his bride

And close to his hot breast
There Joan finally found comfort
And over the wedding party's crowd
She saw the bride's dress float like soot

Close to his hot breast
There Joan finally found comfort
And she understood that it was true
That if he was fire, then she had to be straw

I saw Joan when she burned
And her eyes' starlight
I long for the fire's play myself
But must it be so excruciating? Must it be so hot?

Must it be so excruciating? Must it be so hot?