Paroles et traduction Mikael Wiehe - Weekend i Harare

Weekend i Harare

Sheraton i Harare
Var ett ganska märkligt ställe
Där det reste sej på slätten
Som ett gyllne mausoleum
Och safariklädda damer
Drack gingroggar i baren
Och kontokorten fladdrade
Som fjärilar i värmen
Vi hade kommit från hela världen
För att väcka dom som sover
Och vi intog deras ställe
Och vi fyllde det med sång
Tills det darra' som ett struphuvud
Och bulta' som ett hjärta
Tills det skälvde och pulserade
Som våren i oktober

Du hade rest i flera dagar
För att ta dej över gränsen
Och berätta vad som hände
Med dom som gjorde motstånd
Hur man fängslade och slog dom
Hur man mörda' och tortera' dom
I Johannesburg och Kapstaden
I Soweto och Pretoria
Och du började nästan gråta
När du berättade om Nthabiseng
Som polisen sköt i ryggen
När hon redan hade fallit
Så hon numer satt i rullstol
Och aldrig skulle gå igen
Fast hon just var fyllda tretton
Och så gärna ville dansa

Och på natten satt vi allihop
På rum elvahundraåtta
För att ingen kunde sova
Efter allt, vi hade hört
Och flaskan gick från mun till mun
Och vi pratade och skrattade
Och alla var vi vänner
Fast vi aldrig hade setts förut

Och du lånade gitarren
Och du kunde samma sånger
Som dom, jag hade lärt mej
En gång för länge sen
Och du strålade av glädje
Av oräddhet och styrka
Och du återgav mej tron på det
Dom modiga kallar framtiden

Och när weekenden var över
Så reste du tillbaka
Tillbaka över gränsen
Till våldet och förtrycket
Och jag steg ombord på planet
Som tog mej upp i himlen
Och jag svävade bland stjärnorna
Som strålade och gnistrade
Och på morgonen i London
När jag läste Herald Tribune
Så undrade jag om du var en av dom
Som hade arresterats
Och jag tänkte på din glädje
På din oräddhet och styrka
Och jag visste att jag aldrig
Skulle kunna svika eller tveka mer

Weekend in Harare

Sheraton in Harare
Was a rather strange place
Standing out on the plain
Like a golden mausoleum
And safari-clad ladies
Sipped gin and tonics at the bar
And the credit cards fluttered
Like butterflies in the heat
We had come from all over the world
To wake up those who sleep
And we took over their place
And we filled it with song
Until it trembled like a larynx
And beat like a heart
Until it quivered and pulsed
Like spring in October

You had traveled for days
To get across the border
And tell what happened
To those who resisted
How they imprisoned and beat them
How they murdered and tortured them
In Johannesburg and Cape Town
In Soweto and Pretoria
And you almost started crying
When you told about Nthabiseng
Who was shot in the back by the police
After she had already fallen
So now she was in a wheelchair
And would never walk again
Although she was only thirteen
And wanted so badly to dance

And at night we all sat
In room eleven hundred and eight
Because no one could sleep
After all we had heard
And the bottle passed from mouth to mouth
And we talked and laughed
And we were all friends
Although we had never met before

And you borrowed the guitar
And you knew the same songs
That they had taught me
Long ago
And you radiated joy
Of fearlessness and strength
And you restored my faith in that
The courageous call forth the future

And when the weekend was over
You traveled back
Back across the border
To the violence and oppression
And I boarded the plane
That took me up into the sky
And I floated among the stars
That shone and sparkled
And in the morning in London
When I read the Herald Tribune
I wondered if you were one of those
Who had been arrested
And I thought about your joy
About your fearlessness and strength
And I knew that I would never
Be able to fail or falter again