Paroles et traduction Sofia Karlsson - Jag Har Drömt...

Jag Har Drömt...

Jag har drömt att jag en visa skulle sjunga,
Om alla själarnas fasor, alla himlarnas ljus,
Om när all världen jag ser dansa och gunga
Och darra i dåraktigt rus.
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina,
över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt,
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina,
Skulle lära mig att kväda vad jag känt.
Jag har drömt att en liten, liten kvinna,
Skulle söva mig med visor, skulle smeka mig med skratt,
Och när allt som jag byggt måste brinna,
Skulle följa mig i elddopets natt.
Jag har tänkt att alla jagande åren,
Som har dödat det jag älskat, som ha stulit vad jag fått
Skulle lära mig en visa om våren,
Som har bott hos mig och bländat mig och gått.
***
Jag har trott att alla stormarna som rasat,
I min själ skulle blandas till en vansinnig sång.
Att där jag snavat över helvetet och fasat,
Jag skulle lära mig dess visor en gång.
Men se mitt solur mot middagen skrider,
Och aldrig har jag sjungit vad mitt hjärta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider,
När det ändlösa mörkret jag har sett?
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina,
över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt,
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina,
Skulle lära mig att kväda vad jag känt.

I Dreamed...

I've dreamed that I would sing a song,
Of all the horrors of souls, all the light of the heavens,
Of when I see all the world dance and sway
And tremble in a foolish rush.
I have dreamed, that when all the stars shine,
Over wilderness that whispers, what happened in solitude,
That all the winds that whine around the tarny lands,
Would teach me to chant what I felt.
I have dreamed that a small, small woman,
Would lull me to sleep with songs, would caress me with laughter,
And when all that I have built must burn,
She would join me on the night of the ordeal.
I have thought that all the hunted years,
That have killed what I loved, that have stolen what I got
Would teach me a song about spring,
Who lived with me and dazzled me and left.
***
I have believed that all the storms that have raged,
In my soul would blend into a mad song.
That where I have stumbled over hell and feared,
I would learn its songs once.
But look my sundial strides towards noon,
And I have never sang what my heart has asked!
Shall I sing first in the times of the shadow of death,
When I have seen the endless darkness?
I have dreamed, that when all the stars shine,
Over wilderness that whispers, what happened in solitude,
That all the winds that whine around the tarny lands,
Would teach me to chant what I felt.