Paroles et traduction Sofia Karlsson - Omkring tiggarn från Luossa

Omkring tiggarn från Luossa

Omkring tiggarn från Luossa
Satt allt folket i en ring,
Och vid lägerelden hörde
De hans sång.
Och om bettlare och vägmän
Och om underbara ting,
Och om sin längtan
Sjöng han hela natten lång:
"Det är något bortom bergen,
Bortom blommorna och sången,
Det är något bakom stjärnor,
Bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar,
Går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden
Den är icke riket ditt!
Jag har lyssnat till de stillsamma
Böljeslag mot strand,
Om de vildaste havens vila
Har jag drömt.
Och i anden har jag ilat
Mot de formlösa land,
Där det käraste vi kände
Skall bli glömt.
Till en vild och evig längtan
Föddes vi av mödrar bleka,
Ur bekymrens födselvånda
Steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter
För att tumla om och leka,
Och vi lekte älg och lejon,
Fjäril, tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida,
Hon, vars hjärta var som mitt,
Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
Hörde jag mitt hjärta ropa,
Det du äger är ej ditt,
Och jag fördes bort av anden att få ro.
Det jag älskar,
Det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
Och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet
Till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort,
Jag äga vill vad ingen, ingen har!'
Följ mig, broder, bortom bergen,
Med de stilla svala floder,
Där allt havet somnar långsamt
Inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen
är mitt hem, har jag min moder,
Mitt i guldomstänkta dimmor
I en rosenmantel klädd.
Må de svarta salta vatten
Svalka kinder feberröda,
Må vi vara mil från livet
Innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag
Och oändlig vedermöda
Led jag för min oro, otro,
Och min heta kärleks skull.
Vid en snäckbesållad havsstrand
Står en port av rosor tunga,
Där i vila multna vraken
Och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger
Likt fiolers ekon sjunga
Under valv där evigt unga barn
Av saligheten bo."

The Beggar from Luossa

Around the beggar of Luossa
All the people sat in a ring,
And by the campfire they heard
His song.
And of beggars and travelers
And of wonderful things,
And of his longing
He sang all night long:
"There is something beyond the mountains,
Beyond the flowers and the song,
There is something behind the stars,
Behind my hot heart.
Listen - something goes and whispers,
Goes and tempts me and prays:
Come to us, for this earth
It is not your kingdom!
I have listened to the quiet
Waves crashing against the shore,
Of the wildest oceans' peace
I have dreamed.
And in spirit I have hastened
Towards the formless land,
Where the dearest we knew
Shall be forgotten.
To a wild and eternal longing
We were born of pale mothers,
From the birth pangs of worry
Our first cry of misery ascended.
We were thrown on mountains and plains
To tumble about and play,
And we played elk and lion,
Butterfly, beggar and God.
I sat quietly by her side,
She, whose heart was like mine,
She prepared our nest with soft hands,
I heard my heart cry,
What you own is not yours,
And I was carried away by the spirit to find peace.
What I love,
It is beyond and hidden in dark distance,
And my right path is high and wonderful.
And I am tempted amidst the noise
To pray before the Lord:
'Take all the earth away,
I want to own what no one, no one has!'
Follow me, brother, beyond the mountains,
With the still cool rivers,
Where all the sea sleeps slowly
Within a mountain-enclosed bed.
Somewhere beyond heaven
is my home, my mother,
In the midst of gold-tinged mists
Dressed in a rose-colored coat.
May the black salty water
Cool the fever-red cheeks,
May we be miles from life
Before the morning is full!
I was not of this world
And infinite hardship
I led for my anxiety, unbelief,
And for my hot love.
On a seashell-studded beach
Stands a gate of heavy roses,
Where the wrecks rot in peace
And the tired men find peace.
Never heard high songs
Like echoes of violets sing
Under vaults where eternally young children
Live in bliss."