Paroles et traduction Sofia Karlsson - Spelmannen

Spelmannen

Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans,
I sol och när skyar skymma månens skära dans.
Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill,
Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till.
Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin,
Ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin.
Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat,
Fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat.
Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved,
Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned.
Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol
Och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol.
Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord,
Jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord.
Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng,
Det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng.
Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt,
Och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt.
Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum,
Mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum.
Tre sorgens strängar har jag - den fjärde har gått av,
Den brast i en skälvning på den bästa vännens grav.
Men ända in i döden vill jag följa er med sång -
Och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång.

The Fiddler

I am a fiddler, I will play at funerals and at dances,
In sunshine and when clouds obscure the moon's clear dances.
I never want to hear advice and I want to play as I please,
I play to forget that I myself exist.
I do not want to thresh rye and I do not want to dress flax,
For the hand that trembles in the strains shall be kept soft and fine.
You must not give me curses or call me lazy,
Even though I sometimes prefer to starve than play for food.
I do not want to dig the earth, I do not want to cut wood,
I want to dream beneath the hawthorn trees until the sun has set.
And in the evening's red glow I shall stand up with my fiddle
And play until your eyes shine as fiercely as the evening sun.
I shall play when you dig your loved ones down into the earth,
I shall play all the sorrow in a tune without words.
And the black that was death and that greeted you at your bedside,
It shall stream as a flowing sorrow from my string.
I shall follow through the valleys in autumn's high night,
And in smoke from a hundred miles I shall sing as if possessed.
And when the night billows pitch-black over the forest lake's foam,
My basses shall cry deeply from the depths of the human soul.
I have three strings of sorrow - the fourth has broken,
It broke in a tremor on the grave of my best friend.
But even into death I want to follow you with song -
And I want to die and I want to play to the resurrection one day.