Paroles et traduction Stefan Ljungqvist - Ungmön på Käringön

Ungmön på Käringön

Jag är en gammal fiskargubbe, sitter och lappar nät,
Jag har så'n re'matist i ryggen å' ont i ena knät.
Nu är jag både trött och tung å' blicken min är slö,
Men jag har också varit ung och trotsat storm och sjö.

Den allara vackraste lilla ungmön som nå'nsin funnits på Kärringön,
Ja hon blev min hon, å' hon var blåögd,
å' hon var fager, ja nästan skön.

Vi pojkar voro så vilda då för se alla ville vi henne få,
Vi slogs och träto, vi sjöng och gräto,
Men jag fick njuta kärlekens lön.
För när vi legat till havs och fiskat, en fjorton da'r i ett enda sträck
Och styde hemåt när vinden friskat med fisken packad inunder däck.
Å' lördagsmånen så stilla sken som den bara kan uti Bohuslän,
Då var det kärlek, då var det dans,
å' då var hon med, ja, jag tror väl de.
Jag haft en egen stilig "koster" som jag kontant betalt,
Nog slog det slint ibland med torsken, men aldrig var det knalt.
En tid så var det ungar sju, som fanns i stugan vår,
Den äldsta han är femti' nu, ja tänk va' åren går.

Den allra fulaste gamla kärring som nånsin funnits på Kärringön,
Ja hon är min hon, men hon är blåögd,
å' tänk jag tycker att hon är skön.

För när man levat ett liv ihop
Och är sammanbunden med sjömansknop
å' man har grälat, å' man har trälat
Så är det skönt med kärlekens lön.
Nu håller hon bara på å' stickar till minsta barnbarnet i Kungälv,
å' hon åt blommorna sina nickar och går och pratar mest för sej själv.
Men varje lörda' vid kaffetår'n,
Vill hon gärna tala om just den vår'n,
Då det var kärlek, då det var dans,
å då hon var min, ja. ja' tror väl de!

The Young Girl of Käringön

I am an old fisherman, sitting and mending nets,
I have such rheumatism in my back and pain in one knee.
Now I am both tired and heavy and my gaze is dull,
But I have also been young and defied storm and sea.

The most beautiful little maiden who has ever lived on Käringön,
Yes, she became mine, and she was blue-eyed,
and she was fair, yes almost beautiful.

We boys were so wild back then because we all wanted to have her,
We fought and quarreled, we sang and cried,
But I got to enjoy the reward of love.
Because when we had been at sea and fished, a fortnight at a stretch,
And guided home when the wind freshened with the fish packed under deck.
And the Saturday moon shone so quietly as it can only do in Bohuslän,
Then it was love, then it was dancing,
and then she was with me, yes, I believe that.
I had my own handsome "koster" that I had paid for in cash,
It certainly sometimes went wrong with the cod, but it was never a problem.
For a time there were seven children, who lived in our cottage,
The oldest, he is fifty now, just think how the years go by.

The ugliest old hag who has ever lived on Käringön,
Yes, she is mine, but she is blue-eyed,
and just think I think she is beautiful.

Because when you have lived a life together
And are tied together with a seaman's knot
and you have quarreled, and you have toiled
Then the reward of love is beautiful.
Now she only sits and knits for the youngest grandchild in Kungälv,
and she nods to her flowers and goes and talks mostly to herself.
But every Saturday at coffee time,
She likes to talk about that spring,
When it was love, when it was dancing,
and when she was mine, yes, yes, I believe that!