Paroles et traduction Sven-Bertil Taube - Balladen Om Ernst Georg Johansson

Balladen Om Ernst Georg Johansson

I kom från blå Atlanten från havets majestät
Och mötte gula strömmen som går ut från River Plate
Där, bakom skrov och master på flodens södra strand
Låg staden Buenos Aries där vi gick nu i land
Jag kan ej glömma staden som ligger där i dyn
Den luktar majs och hudar och fruntimmers parfym
Som pampasvinden blandar med doft av feberträn
Men kajerna är lagda med sten från Bohuslän
Nu gällde det att dricka att röka spela kort
Och även spela tärning på denna fjärran ort
I minnet hör jag ännu hur tärningarna slå
Och falla mellan borden, där mörka flickor gå
Det var helt nära hamnen på krogen Ultra Mar
Jag mötte där en timmerman som efterseglad var
Han knogade som stallknekt på stadens hippodrom
Han var en uddevallare Ernst Georg Johansson
Där låg en skjuten ridhäst i rännsten utanför
Vår krogvärd han var mördare och kyparn soutenör
Men allt var här så billigt och allting fanns att få
Från argentinskt Mendozavin till äkta fransk Bordeaux
Och in genom dörren som ständigt öppen stod
Kom fjärilar kom flickor av mörkt och blandat blod
Vid gallerfönstret såg jag hur Södra Korset brann
Och timme efter timme på denna krog förrann
Men Johansson blev uppsagd och pengarna tog slut
Då sa han: Följ mig Fritiof vi far på Pampas ut!
Han hade lärt sig rida i sina unga dar
Och nu med Georg Johansson på pampas ut jag far
Vi reser oss från bordet på krogen Ultra Mar
Och dricker sista droppen av vinet vi har kvar
Sen krossade vi glasen mot krogens tegelgolv
Och lämnade kvarteret när klockan den slog tolv
Där gick två lösa hästar vid stadens västra gräns
Och barbacka vi red dem det vet ni hur det känns!
Estáncian La Posta – dit var det resan gick
Och där på femte dagen som cowboys jobb vi fick
Men kvinnan som är nyttig till månget ändamål
Hon frestar ofta ynglingen långt mera än han tål
Värdinnans kammarjungfru hon bad mig stiga in
I rummet där hon bodde och spela mandolin
Allt var ju så oskyldigt det var en trevlig kväll
Men dagen efter blev jag utmanad på duell
Gonzales hette mannen som ville se mitt blod
Och med sin dolk i handen han frestade mitt mod
Strax fick jag nu en rispa uppå min högra hand
Som ännu när jag festar syns rodna lätt ibland
Då sprang min vän emellan och ropte Atención!
Och kniven mitt i hjärtat fick Georg Johansson
Nu flydde alla andra från trakten i galopp
Och ensam satt jag kvar vid kamratens fallna kropp
"Har du ett budskap Georg till Sverige till ditt hem?"
"Nej" svarade han stilla "bekymra inte dem
Men tag min bästa häst och de pengar, som jag har
Och lämna detta helvete när jag ej mer är kvar
Och rid till Buenos Aires det tar dig fyra dar
Och drick en skål för Johansson på krogen ultra mar

The Ballad of Ernst Georg Johansson

I came from the blue Atlantic, from the majesty of the sea,
And met the yellow current that flows out from the River Plate.
There, behind hull and mast, on the river's southern strand,
Lay the city of Buenos Aires, where we now went ashore.
I cannot forget the city that lies there in the dunes,
It smells of corn and hides and ladies' perfume,
That the pampas wind mixes with the scent of fever trees,
But the quays are laid with stone from Bohuslän.
Now it was time to drink, to smoke, to play cards,
And even to roll dice in this faraway place.
In my memory, I still hear the dice clatter,
And fall between the tables where dark girls walk.
It was very near the harbor, at the Ultra Mar tavern,
I met a sailor there who was left behind.
He toiled as a stablehand at the city's hippodrome,
He was a man from Uddevalla, Ernst Georg Johansson.
There lay a shot racehorse in the gutter outside,
Our innkeeper was a murderer and the waiter a pimp.
But everything here was cheap and everything was available,
From Argentinian Mendoza wine to genuine French Bordeaux.
And through the door that always stood open,
Came butterflies, came girls of dark and mixed blood.
By the barred window, I saw the Southern Cross burning,
And hour after hour passed in this tavern.
But Johansson was fired and the money ran out,
Then he said: "Follow me, Fritiof, we're going out on the Pampas!"
He had learned to ride in his younger days,
And now with Georg Johansson, I ride out onto the pampas.
We rise from the table at the Ultra Mar tavern,
And drink the last drop of the wine we have left.
Then we smashed the glasses against the tavern's brick floor,
And left the quarter when the clock struck twelve.
There were two loose horses at the city's western edge,
And bareback we rode them, you know how that feels!
Estancia La Posta – that's where the journey went,
And there, on the fifth day, we got jobs as cowboys.
But the woman who is useful for many purposes,
She often tempts the young man far more than he can bear.
The mistress' chambermaid asked me to come in,
To the room where she lived and play the mandolin.
Everything was so innocent, it was a pleasant evening,
But the next day I was challenged to a duel.
Gonzales was the man who wanted to see my blood,
And with his dagger in his hand, he tested my courage.
I soon got a scratch on my right hand,
Which still, when I party, can be seen blushing slightly.
Then my friend ran between us and shouted "Atención!",
And Georg Johansson got the knife right in his heart.
Now everyone else fled the area at a gallop,
And I sat alone by my comrade's fallen body.
"Do you have a message, Georg, to Sweden, to your home?"
"No," he answered quietly, "don't worry them.
But take my best horse and the money that I have,
And leave this hell when I am no more.
And ride to Buenos Aires, it will take you four days,
And drink a toast to Johansson at the Ultra Mar tavern."