Paroles et traduction Totta Näslund - Aldrig så ensam (Marianne)

Aldrig så ensam (Marianne)

Hon hade torkat alla bord, och stod och vilade en stund.
Och bytte avmätt några ord, med tisdagsnattens sista kund.
Han ville fortsätta nånstans, men hon sa älskling jag går hem.
Som vanligt kvällens sista chans, plötsligt en skönhet kvart i fem.
Fastän hon avböjt så försiktigt, blev han aggressiv och sa.
Det är vad jag vill, som är viktigt. Och du jag vet vad du vill ha.
Sen slet han tag i hennes arm, du är väl knappast liljevit.
Han höll sin kind mot hennes barm, det stank av herrparfym och sprit.

Aldrig så ensam
Aldrig så ensam som just då

På radion gråter Bobby Bare, I'am 500 miles away
Och det var märkligt nog, just så hon kände sig.

Jonny sov på toaletten, när han väcktes av ett skrik.
Först slog han huvudet i klosetten, och sen greps han av panik.
Hans enda tanke var att fly, att genast komma utomhus.
Han var på gränsen till att spy, och halvt förblindad av allt ljus.
Så han sprang istället rakt emot dom, och då gallskrek Marianne.
Och när den andre mannen såg honom, så flydde också han.
Och där stod Jonny, knappt ens vaken, Utan aning och kontroll.
En slumpens hjälte nu den kraken, som bara sprungit åt fel håll.

Aldrig så ensam
Aldrig så ensam som just då

På radion tystnar Animals, we've gotta get out of this place.
Och det var nära nog just så dom kände sig.

Från Sergelstorg till Nybroplan, vandrar dom tyst intill varann.
Och han ser att det är vackert här i stan, och hon heter Marianne.

I've Never Been So Lonely

She had wiped all the tables, and took a moment to rest.
And she exchanged a few measured words with Tuesday night's last customer.
He wanted to continue somewhere else, but she said honey I'm going home.
As usual the last chance of the evening, suddenly a beauty at quarter past five.
Although she had politely declined, he became aggressive and said.
It's what I want, that's important. And I know what you want.
Then he grabbed her by the arm, you're hardly a lily-white.
He held his cheek against her bosom, it stank of men's perfume and liquor.

I've never been so lonely
I've never been so lonely as I was just then

On the radio Bobby Bare cries, I'm 500 miles away
And strangely enough, that was exactly how she felt.

Jonny was sleeping in the toilet when he was woken by a scream.
First he hit his head on the cistern, and then he was seized by panic.
His only thought was to escape, to get outside immediately.
He was on the verge of vomiting, and half-blinded by all the light.
So he ran straight towards them, and then Marianne screamed.
And when the other man saw him, he fled too.
And there stood Jonny, barely awake, with no idea and no control.
A hero of circumstance now, that monster who had just run the wrong way.

I've never been so lonely
I've never been so lonely as I was just then

On the radio, the Animals fall silent, we've gotta get out of this place.
And that was close enough to how they felt.

From Sergelstorg to Nybroplan, they walk silently side by side.
And he sees that it is beautiful here in the city, and she is called Marianne.