Paroles et traduction Uno Svenningsson - Mellan Husen Och Makten

Mellan Husen Och Makten

Klockan den ringer kvart i fem.
Golvet försvinner där under din säng.
Barnen sover och märker inte dina steg,
Du längtar redan efter stunden tillsammans.
Hånfull och kall,
Klockan väntar på dig.
Den ser din vandring genom vardagen igen,
Där du funderar på om det verkligen finns,
Något bortom all stress och alla döda maskiner.
Mellan husen och makten,
Finns det ingen som hör dina steg.
Mellan husen och skratten,
är stigarna så krokiga.
Utan dig står allting still.
Du är samhällets ryggrad.
Solen den stiger och modet med den.
En klapp på axeln det blir snart fredag igen.
Du går och tänker på tider som ingen vet något om,
Något bortom all stress och alla döda maskiner.
Mellan husen och makten,
Finns det ingen som hör dina steg.
Mellan husen och skratten,
är stigarna så krokiga.
Utan dig står allting still.
Du är samhällets ryggrad.
Du drömmer dig bort för att hitta en plats i solen,
Där du kan vila dina trötta fötter igen.
Men du vaknar upp med alla räkningar i din hand,
Cirkeln är sluten långt ifrån alla besluten.
Mellan husen och makten,
Finns det ingen som hör dina steg.
Mellan husen och skratten,
är stigarna så krokiga.
Utan dig står allting still.
Du är samhällets ryggrad.
Vår kämpande vän går upp igen.
En ny dag väntar,
Klockan ringer kvart i fem.

Between the Houses and the Power

The clock strikes a quarter to five.
The floor disappears beneath your bed.
The children sleep and do not notice your footsteps,
You already long for the moment together.
Scornful and cold,
The clock awaits you.
It sees your walk through everyday life again,
Where you wonder if it really exists,
Something beyond all the stress and all the dead machines.
Between the houses and the power,
There is no one to hear your footsteps.
Between the houses and the laughter,
The paths are so crooked.
Without you, everything stands still.
You are the backbone of society.
The sun rises and so does the courage.
A pat on the shoulder and soon it will be Friday again.
You walk and think of times that no one knows anything about,
Something beyond all the stress and all the dead machines.
Between the houses and the power,
There is no one to hear your footsteps.
Between the houses and the laughter,
The paths are so crooked.
Without you, everything stands still.
You are the backbone of society.
You dream yourself away to find a place in the sun,
Where you can rest your tired feet again.
But you wake up with all the bills in your hand,
The circle is closed far from all the decisions.
Between the houses and the power,
There is no one to hear your footsteps.
Between the houses and the laughter,
The paths are so crooked.
Without you, everything stands still.
You are the backbone of society.
Our struggling friend rises again.
A new day awaits,
The clock strikes a quarter to five.